kalebass

Översittare.

Ser en o. annan katt som stryker omkring.

Katter som jag inte känner igen.

Förmodligen sk. sommarkatter som övergivits, lämnats kvar

efter semestern... likadant varje år. Tråkigt och grymt.

Människan är ofta grym mot djuren.

Hur är det med djuren,

är djur grymma ?

Översittare ?

Vi ger gärna djuren egenskaper som vi själva har.

Talesätt som säger att någon är ;

Klok som en uggla

Dum som en åsna

Listig som en räv

Arg som ett bi

Feg som en hare

Det kan också handla om det omvända, att vi ger oss

själva egenskaper som djuren har...

Stark som en oxe

Snabb som en iller

Hal som en ål

Långsam som en snigel

 

Men att nedlåtande påstå att vi i vissa situationer beter

oss som djur, är givetvis helt fel.

Djuren beter sig inte som vi.

Grymheten är inte medveten !

Utstuderad grymhet är en rent mänsklig egenskap.

 

Illvilja existerar inte i djurens värld !

 

Inte heller elakhet, hat, missunsamhet, avund, sadism...

 

Vi är också djur. Märk väl; ett högt stående djur..!?

Vissa vill påskina att vi dessutom är "andliga".

Hur visar sig den andligheten,

och var, sitter den ?

Ytterst på nästippen, kanske.

Kan det vara därför som vissa sätter näsan i vädret.

Sätter sig själva på piedestal.

Vissa som vill vara lite förmer än andra ?

 

 

Ja i mitt tycke är vi alla andliga varelser.
Även djur är andliga varelser.
Och dom som sätter näsan så högt att dom inte ser vart dom går snubblar förr eller senare över sina egna fötter. =)

Önskar att fler också kunde försöka "bete" sig som andliga varelser. I grund och botten är vi och allt runt omkring oss ju faktiskt från samma ursprung, stjärnstoft !

Kloka tankar. Det är sant att djur inte är grymma utan det är en mänskligt egenskap. Jag stöter ofta på människor som gjort det till en grej att trampa på andra som om det vore självklart (strävan efter makt). Kampen mellan det onda och det goda fortsätter bland oss människor.

Jag håller med Libra, jag ser också både människor och (andra) djur som andliga varelser. Sedan beror det förstås på vad man lägger in i ordet "andlig". Att vi har omedvetna djup, som är bortom vår fattningsförmåga, kanske?

Jag tycker nog mina två hundar uttrycker avund (eller är det kanske miswsunnsamhet?). Om jag kelar med den ena så prejar den andra sig fram för att jag ska kela med den i stället.

Men visst är djurvärlden mycket rakare och ärligare än människans.

Djuren visar alla de egenskaper jag ofrånkomligen många gånger önskar att vi var bättre på att förvalta...

Att kortfattat beskriva andlighet är inte helt lätt. Den andlighet som religionerna talar om lämnar jag därhän. Andlighetens "professionella anhängare" anser dessutom djuren vara själlösa.
Däremot kan jag ana att vi har ett djupare medvetande,bortom vår fattningsförmåga,ja, som är kopplat till en strävan till liv. Som ju även djuren på en fallande skala har, ända "ner" till självaste materian... jag föredrar ordet stjärnstoft.

Bra skrivet. Vi sätter oss över djuren, som inte har de dåliga egenskaper vi har. Vad är djuriskt kan man undra.