kalebass

Advent

Advent betyder ankomst.

Väntan på något som skall komma.

Oavsett vad man väntar på, skulle inte en väntan kunna

innebära att man är stilla i denna väntan på något?

Istället för att rusa runt, hysteriskt jagande efter prylar vi

inte behöver.

Våra kroppar och hjärnor är inte skapta att ständigt vara

på alerten, ständigt vara uppkopplade.

Vi har behov av återhämtning.

Stanna upp, reflektera, kanske med hjälp av meditation

gå ner i varv, kanske nå ett annat medvetandetillstånd.

Det finns något mer än ytan, något mer än det ytliga

glitter som vi jagar, inte minst så här i adventstider.

 

Den inre harmonin infinner sig när vi befinner oss på

rätt våglängd, en balans mellan jaget och omgivningen.

 

Att helt isolera sig från omvärlden, gå i kloster, viga sitt liv

åt något hinsides, eller bli en eremit... kan inte vara svaret.

Det är i samvaron/interaktionen med andra människor

som vi visar vilka vi är, och hur vi fungerar.

Att vi ÄR, och betyder något!

 

Säger jag, just hemkommen efter en julklappsrunda i stan.

Stressen har jag dock lyckats slänga av mig, det får bli

som det blir, helt enkelt.

En fridfull advent önskas er alla!

 

 

Tack detsamma! Ja den här årstiden borde vi bara vara ...svårt dock att finna den ultimata balansen. Men det är det värt när man når den harmonin. :)

Helt riktigt! Själv mår jag inte alls bra av för mycket stress utan tar mig ofta tid för återhämtning och eftertanke. Dessutom prioriterar jag att köra roliga saker framför tråkiga.

Jag har handlat mina julklappar för länge sedan. Just för att slippa trängas med alla stressade människor i julruschen. Så nu kan jag bara sitta lugnt och njuta av julstämningen som infinner sig hos mig så här års.
Jätteskönt. =)

Håller med dig - bara med ett litet tillägg: De som väljer klosterlivet upplever nog ofta större samvaro/interaktion med andra än vi andra "härute" gör. Det närmaste jag kommit klosterlivet är Berget utanför Rättvik och den kommunitet som finns där lever BÅDE i samvaro OCH balans med omgivningen.

Men det kanske är som du säger, att klosterlivet inte är lösningen för mänskligheten

Önskar dig en advent med massor av tid för återhämtning!

Ja, att finna balans mellan aktivitet och vila är inte helt lätt Christina,.. där har vi mycket att lära av katterna...
Återhämtning och eftertanke. Exakt,PerAnders.
Jag avundas dig Libra...
Anita, Med att "gå i kloster" menade jag i traditionell betydelse: att avsäga sig livet där "ute", isolera sig från vardagens vedermödor OCH glädjeämnen. En retreat,(som jag också varit på under en vecka, varav en dags tystnad!)är som jag ser det något helt annat. Enbart positivt. Något man önskar alla stressade nutidsmänniskor!

Mm, jag tror verkligen på återhämtningen. Det som gör att man inte bränner ljuset i båda ändarna. Bra skrivet. Kram

Tack ska du ha Jenny. Stor kram tillbaka!