Polygami

 
De flesta yngre män har någon gång fantiserat om att ha ett eget harem.
Där den ena kvinnan skulle vara vackrare än den andra. Gå från fåra
till fåra och så sin säd.
Harem i all ära, men vi lever ju i ett mera jämställt samhälle och tidevarv.
Eller?
Nå, ett mindre antal hustrur då?
 
Varför inte en som tog hand om marktjänsten, många kvinnor har alls
inte något emot att "gå hemma" och fixa!
Sedan naturligtvis en "älskarinna", en sexig, ständigt villig kvinna som
kan behaga och tillfredsställa mannen...
Sist, men inte minst, en kamrat. En kvinna som man kan snacka med.
Gå på bio, teater, långpromenader, segla, m.a.o. dela sina intressen med.
Eventuella barn tas om hand i huvudsak av marktjänsten.
Eller en barnflicka, som man dessutom kan "sätta på" ibland, som
omväxling... Alltså fyra hustrur, någotsånär hanterligt.
Var och en har fasta roller, någon svartsjuka eller konkurrens skulle
inte behöva uppstå.
Månatliga möten där tex. diskriminering diskuterades.
Skulle mycket väl kunna fungera, om ekonomin tillät.
 
Viss attraktion är förstås nödvändig, men däremot inte nödvändigtvis
sådant som förälskelse och kärlek, eftersom detta bevisligen avtar för de
allra flesta efter viss tid. I parförhållande/äktenskap, tar slentrian över,
oftast efter bara några få år.
I månggifte behöver kanske älskarinnan bytas ut efter ett tag, hon kan då
gå över i modersrollen eller avlasta marktjänsten, varvid barnflickan övertar
älskarinnans roll...
Mannens resurser avtar tyvärr så småningom varför viss flexibilitet kommer
att erfordras, men fördelarna för mannen är övervägande och positiva.
 
Eftersom mannen genom hela historien styrt samhällsordningen,
är det väl en kvalificerad gissning att det troligtvis blir på detta sätt
även vid denna nyordning.
Inlägget är huvudsakligen sett genom mannens synvinkel,
Osäkrare dock hur kvinnan ser på det. Även om det är från kvinnligt håll
som förslaget rests...?  Erfarenheter om månggifte finns runt om i världen...
Hur många kvinnor kan tänka sig att vara en av flera kvinnor som delar
på en man, eller som ensam kvinna åt flera män, under samma tak?
Hur blir det med barnen, som så många säger sig leva för. Moder och
faderskap? Gener och anlag. Arvsrätt. Jämlikhetstankar och feminismen...
 
 

Kommentarer
Postat av: Anonym

När mannens resurser och kapacitet avtar med åren kanske det är kvinnorna som behöver ytterligare en partner, eller två. Skämt åsido - jag tror inte månggifte är en modell att föredra. En god relation ska bygga på ömsesidig respekt och kärlek. Det kan bli svårt med flera parters inblandade.

2013-01-18 @ 21:33:29
Postat av: kalebass

Visst är det så. Vill man ha flera partner finns det kollektiv i alla dess former. Fri "kärlek", bla.
Och "frihet" att ge sig av...eller helt enkelt att slippa ta ansvar?

2013-01-19 @ 11:22:12
URL: http://www.kalebass.blogg.se
Postat av: anita

Själv tror jag mer och mer på att var och en letar efter sin partner av motsatta könet inom sig. What a wonderful world it would be! :-)

2013-01-19 @ 20:13:44
URL: http://www.pyttiminpanna.wordpress.com
Postat av: KaosJenny

Om månggifte skulle vara fritt för vem som helst skulle det bli trassligt när man känner att Mannen/ Kvinnan gärna får vara ens obetalda "Rut" men man vill vidare... Och vips har man två män och två fruar...
Nix pix, jag tror inte på månggifte. Man kan vara gift och ha fysisk och psykisk frihet hur man tycker att det passar men jag tror egentligen inte på det. Jag tror inte att det det skulle vara svårt att få till äkta närhet i en sån situation... Och sen kan man ju undra om vi behöver vara samma par livet ut men jag tror på livslång kärlek. Om man jobbar för att vara kvinnan/mannen, vännen och lekkamraten för varandra.

Däremot tror jag att det är bra för alla om man har fler människor som man är nära. Någon fler att prata, skratta och göra saker med. Vänner att dela intressen med och vara ärlig med. Kollektivliv där det är fler barn och fler vuxna är en häftig tanke. Laga mat hemma hos varandra varannan vecka med en annan familj. Helt plötsligt skulle den ena familjen få massor med tid att umgås (och kanske föräldrarna hittar tillbaka till varandra)...
Månggifte tror jag skulle bli för trassligt.

2013-01-19 @ 20:45:33
URL: http://fantastisktkaos.blogspot.com
Postat av: KaosJenny

Den psykiska friheten tror jag är oerhört viktig. Att man pratar med varandra och låter varandra tycka, tänka och känna som de känner. Umgås med andra osv...

2013-01-19 @ 20:47:13
URL: http://fantastisktkaos.blogspot.com
Postat av: Bravadkvinnan

Sverige ska ju föreställas vara mångkullturellt men jag tycker nog vi har det hyfsat bra utan månggifte! Förvisso blir det ju mindre arbetslöshet efterom tre fruar blir sysselsatta i hemmet, perfekt lösning för siffrorna ;)

Själv skulle jag aldrig gifta mig om jag inte älskade någon, älskar jag någon så skulle jag aldrig i mitt liv dela min man, våra barn o vårt hem med två fruar till!

Skulle ju dock vilja höra hur dom tänkte göra med homosexuella par, kan mannen i relationen gifta sig med flera "kvinnliga män" o vise versa för kvinnor?

Tydligen ska inte ungarna få rättigheten att utbilda sig till deras drömjobb heller.
Nä bort med henne ur vår regering, passar inte Sveriges lagar kan hon flytta till ett land som passar bättre :)

2013-01-20 @ 09:08:20
Postat av: kalebass

Tack för era härliga kommentarer kära bloggvänner! Känns verkligen bra. (Vilken familj VI skulle bli...;)!) Sann jämlikhet och förståelse skulle vi få om vi hittade och erkände det motsatta könet inom oss själva, som Anita påpekar! Jag återkommer gärna till just detta. Kram på er!

2013-01-20 @ 16:19:04
URL: http://www.kalebass.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0