kalebass

Skjutjärn

Det fanns en tid,

när DU fortfarande var NI... när man i debatten var

ödmjuk mot överheten och makten.

Sedan hände något;

"De tre O;na" :

Gustaf Olivecrona, Lars Orup och Åke Ortmark.

Det var nytt. Det kallades skjutjärnsjournalistik.

Inget fjäskande och bugande för överheten, (men

fortfarande niande.)

Pålästa, med alla fakta på hand ställde dom ansvariga

makthavare mot väggen, och krävde svar.

 

Men, det var längesedan detta hände...

Nu finns Uppdrag granskning, Agenda och debatter,

påkostat och proffsigt, men även en viss tendens till

show och dokusåpa, för att möta den stora massans

önskan om skandaler och sammanbrott och rent utav

ett gottande åt personliga tragedier.

Sakfrågorna glöms bort eller kommer i bakgrunden.

Vid diverse intervjuer "på stan", visar det sig att folk

har väldigt lite kunskap om det mesta i samhället.

 

Man skulle önska att de ansvariga ombads infinna

sig i en studio, där dom ställdes inför "panelen",

som inte enbart skulle ställa direkta, relevanta frågor

utan verkligen gå vidare med följdfrågor.

 

Det behövs något nytt.

Nya "O" n, som skakar om,

lika mycket bland "folk",

som hos makthavarna...

 

Men vilka, och hur ?

Jag tror att vår framtid är beroende av det svaret !

 

 

 

Intressant fråga. Problemet är att många av våra medmänniskor där ute inte vill bli omskakade. De betraktar samhällsprogram som tråkig TV och föredrar istället hjärndöda såpor. Om det någon gång skulle hända att de vill bli omskakade så ser de på Oprah Winfrey och tycker då att de tagit del av samhället. Fast kanske någon form av sociala medier kan i framtiden stå för nytänk och kritisk granskning?

Håller med dig! "även en viss tendens till show och dokusåpa". Det kallar jag ett understatement! Idag flyter underhållning och så kallad granskning av makthavare ihop.

Jag tror att många längtar efter seriösa intervjuer, vi ska inte underskatta människor. Pålästa och kunniga journalister är bristvara idag, de flesta ställer sin (ytliga) fråga och låter intervjuoffret komma undan med sitt (ytliga, flummiga)svar, sällan några bitska följdfrågor. Vilket förstås beror på att både utfrågaren och den utfrågade föredrar att hålla sig på ytan. Ett program som skiljer sig från mängden är Sveriges Radios Godmorgon världen! i P1 på söndagar, ett mycket proffsigt och seriöst program. Stort plus: Satirgruppen Public Service.

Ett praktexempel: Hörde på radion att det höjs röster från spec. centern o folkpartiet om att höja ersättningen från a-kassan. Varför? Här är det verkligen plats för följdfrågor! Träng in till kärnan. Vad är anledningen till denna kovändning?
Är det så simpelt att dom insett att dom ligger under spärren...Vart tog trovärdigheten vägen?