kalebass

Det skrivna ordet.

Det var en gång... handskrivna brev.

Personligt utformade, känslofyllt och avslöjande.

Det kunde vara ganska långa brev, med målande beskrivningar

av tankar och upplevelser.

Handstilen, liksom valet av skrivdon och brevpapper, berättade

ofta mycket om avsändarens sinnesstämning.

En kvardröjande svag doft, ett originellt frimärke, en liten hårtofs.

När brevet lades på brevlådan började en ofta lång väntan på svar.

Det var andra tider. En annan puls i tillvaron.

 

Steget att meddela sig på webben gick från att blogga, fram till

facebook. Ett sätt att snabbt komma i kontakt med vänner och

likasinnade. För en oinvigd kan det nog vara svårt att få något

sammanhang i skrivelserna. Förkortningarna är många.

Några kärleksbrev kan knappast komma ifråga även om den

skrivande ibland utlämnar sig alltför mycket... och världen ser på.

 

Sättet att uttrycka sig förkortas och förenklas ytterligare genom

twitter, ett slags microblogg... Meddelandena är fåordiga och

enstaviga. Lite andefattigt kan man nog tycka. Torftigt.

 

En populär detalj är " gilla ", tummen upp eller ner !

Påminner väl mycket om seden i gladiatorernas värld, där kejsarens

tumme betydde liv eller död...

... antingen eller. Vinna eller försvinna. Inga nyanser.

 

Slå sig för bröstet. Hytta med knuten näve. Visa fingret.

Det behöver inte skrivas ett enda ord...

 

Visst kan man sakna det skrivna ordet kommande med brevbäraren ...

Visst kan man bli lite nostalgisk när man tänker tillbaka på hur det brukade vara.
Och tänk på den tiden fanns det postkontor också.
Riktiga postkontor som inte låg på en bensinmack eller mataffär.

Det är mycket som förändrats de senaste tio åren. Någon som minns televerket? Blev det billigare med alla operatörer? Nej, knappast. Visst finns det mycket positivt med facebook osv. men nätet som skulle föra människor närmare varann har lika mycket blivit ett forum för hat. Det farliga är väl att det blivit så onyanserat. Svart eller vitt, inget däremellan.

Vi måste värna om nyanserna och använda tekniken med förnuft. Kul att du hittat min sida. Den till synes svartvita bilden är tagen en eftermiddag nära där jag bor. Jag har bara rört kameran lite upp och ner. Våga vägra skärpa är något jag (ibland) lever efter. /Kersti

Så du har både facebook o twitter? för o nackdelar med allt.. nu går mail iväg på en sekund, klart det handskrivna brevet va nått speciellt :)

Kersti, välkommen du också. Vi kommer nog att ses igen...
Nej Anna-Carin, jag har inte facebook o. twitter. Vill inte heller ha det. Men jag har tittat på andras, inkl. min dotters. Ingenting för mig!

Den största skillnaden mellan nu och då är att det inte går att stänka en droppe av sin parfym i cyberrymdens skapelser. :-(

Nä, men virus går att dela med sig av, varför inte försöka att sprida lite kärlek också...

Mm, det var något speciellt med handskrivna brev... Har kvar dom någonstans... Fast det är nog inte så mycket parfym i dom ;-)
Kram

Jenny, Det var nog vanligtvis från kvinna till man... åtminstone på den tiden :-o

Nehej, det fungerade åt andra hållet också! :-)

Aha. Där har jag tydligen missat något...