Panteism
Mm, andlig men inte religiös skulle jag nog kunna beteckna mig som. Livet är så otroligt mycket större än oss. Kram
Precis som Jenny skulle jag nog föredra att kalla mig andlig. Jag tror på tankens kraft och att kärlek är det viktigaste av allt. Både till sig själv och till andra.
Jag håller med både Jenny och Libra, finns inte så mycket att tillägga!
Kram kram!
Oj, nu kommer käringen mot strömmen:) Jag gör inte skillnad mellan orden religiös och andlig eller transcendental, för den delen. Och andlighet och överskridande upplevelser går att få precis överallt, till och med i kyrkor med sträng liturgi. Åtminstone för vissa människor. Jag tror vi är olika funtade, därför ser uttrycksformerna olika ut. En del behöver en dogm, en kyrka när de söker andliga värden, andra kan absolut inte tänka sig att vara med i en kyrklig rörelse. Vissa människor uppfattar jag som andliga, trots att de själva skulle protestera. Jag tror nämligen att vi alla är andliga varelser, till och med den mest inbitne ateisten.
Anita, jag tror att vi kanske menar olika med ordens innebörd. Jag är inte ateist, utan tror, eller anar, något mer bortom vår fysiska horisont. Mycket beroende av att jag haft transcendentala upplevelser som pekar mot en annan verklighet. Som dock är så långt ifrån straff, synd och religiösa skrymtare man kan komma. Jag anser att det finns alltför mycket runt om i världen som visar att religion inte handlar om kärlek till nästan eller förståelse och medmänsklighet, utan tvärtom så som jag beskriver den i texten. Vi är själva ansvariga för våra handlingar, och samveten.
OK, vad menar du med "religiös"? En person som är medlem i en rörelse som har en massa regler som man bekänner sig till?
Det finns mycket sagt om vad som är religion. Syftet med religionen var, tror jag ,ett sätt att få ordning och förklaring på allt som stod utanför människans kontroll, tex. missväxt,blixtnedslag och död. Detta "utvecklades", byggdes på med allehanda regler. Vad hände sedan? det tycker jag historien har visat. Religion; att dyrka och frukta, tillbe och lyda(i vissa religioner) den varelse som skapat allt detta. De troende lyfter över ansvaret på en imaginär figur. Gud VILL det! Religiös; att erkänna sig till en viss tro. Andlighet ser jag som ett "högre" tillstånd, fjärran från materiella måsten, makt och egen vinning. Tror inte en andlig person bryr sig om dogmer och sekter. Jag tror inte jag mött eller hört talas om någon andlig person, däremot empatiska, hjälpsamma och allmänt "goda" människor. Andlighet förknippar jag med ett tillstånd på gränsen till en annan dimension, eller steg i människoutvecklingen. Skulle någon påstå att han/hon är andlig så är val det det främsta tecknet på att så inte är fallet.
Jag tänker på låten Imagine med John Lennon. Jag tror han var lite inne på samma spår...
Tack ska du ha Peranders. Ja, många är det som under historiens gång reagerat över den företeelse som vi kallar religion, och framförallt hur och vad den används till.
