kalebass

Landning

Visst är den skön, känslan efter en landning.  En lyckad landning.

(Texten har egentligen ingenting med bilden att göra).

 

Perioden före och under "resans" gång är ju faktiskt inte alltid så angenäm.

Det handlar alltså inte om en fysisk landning,, det är om händelser i livet

där inte "resan" är målet, utan det som ligger där framför.

Den inre resan, som vi alla företar oss. En resa som inte alltid är en dans

på rosor. Ibland vet vi inte att vi är framme förrän vi är där...

När pusselbitarna faller på plats.

Att komma fram till ett efterlängtat mål.  Komma "hem".

 

Att ha vågat ta steget.

Ut i det okända (stupet).

Gått utanför sig själv.

Att efter landningen vila i tryggheten i sig själv och känna tillfredsställelsen

att ha lyckats. Bara vara.

 

Det är oss inte alltid förunnat att nå målet, hur anspråklöst det än är...

men även ett litet steg kan vara mödan värt.

 

                                        ....................................

 

 

I hanggliding är själva "resan" synnerligen angenäm, likaså känslan efteråt.

Steget ut för stupet kan däremot vara fyllt av fasa.

 

 

Fast ibland är själva resan roligare är målet. När resan är över är projektet slut. Tomhet. Fast kanske har du rätt. När det gäller fysiska resor från punkt A till punkt B (typ semesterresor) tycker jag både resan och framkomsten är roliga. Då njuter kag av äventyret.

Det är sant Peranders, vägen till målet är ibland viktigare. Men mina funderingar rör den inre resan, som kan vara allt annat än munter. (Har förtydligar detta i inlägget!) På grund av yttre omständigheter eller egna felaktiga val kan livet för många vara en ständig kamp. Då kan ett steg i rätt riktning betyda en lyckligare landning...

Nickar igenkännande. Just så är det. Du är klok, min käre kalebass.
Kram

Säger som en annan ovanför här, ibland är resan det som ger nåt...men det beror ju på vad det handlar om.

För min del blev mitt beslut att säga upp mig från kneget början till en jättelång resa innan jag nådde mitt mål, fast jag kom inte fram till målet som ursprungligen fanns där vid horisonten, det blev nåt annat...och lika bra blev det.

Ha en skön eftermiddag.

Tack ska du ha Rozie! Jag suger åt mig, alltid retar det nån...
Ja Micke, vi känner när vi är framme vid rätt mål!

Den inre resan kan vara både svår och smärtsam. Det gäller att anta utmaningen och förhoppningsvis landa mjukt och säkert på något trevligt ställe.

Precis Kersti. Det var det jag ville ha sagt. Det är som med hanggliding, landningsplats måste finnas, annars går det åt skogen...