kalebass

Utopia

Drömmen om idealsamhället.

 

Människan är ingen idealisk varelse, det har väl snarast visat sig att

vi inte kan leva i harmoni med vare sig naturen eller medmänniskorna.

 

Vi fastnar lätt i vår tro på att ideologier och politik skall leda oss fram

till vår bild av idealsamhället, men glömmer bort att det är oss själva

det hänger på. Vi måste tänka själva. Det är vi som skall göra det !

Som det nu är håller vi väl närmast på att skapa ett Dystophia...

 

Politiska partier, från höger till vänster, delar sig som amöbor.

Från att ha haft samma utgångspunkt, åsikter och ideal, bryter sig vissa

snart ut och bildar nya former...

Likasinnade som tidigare hötte med nävarna åt en gemensam fiende,

gör det nu mot varandra...

 

På samma sätt som människan är konstruktiv, skapande och vill gott(?)

så är hon i lika stor utsträckning destruktiv, nedbrytande och gör ont(!).

 

Drömmen om idealsamhället ?

En dröm som dessvärre är ouppnåelig...

 

                                        ++++++++++++

 

På liknande sätt är det med religionen.

Religionerna har oftast i grunden samma gud.

En gud som är god och allsmäktig.

Men tyvärr ser vi oss som hans avbild...

vad händer..?

Jo, läs ovanstående men byt ut orden ideologi och politik mot religion...

 

 

Dystopi? Tja, dagar då jag har lite tilltro till omvärlden så tror jag det. Men dagar när jag tänker att saker och ting löser sig så tror jag dock att saker kommer att lösa sig, på något vis...
Kram

Det är högst mänskligt att tänka och känna så. Det gör vi nog alla ibland. Men faran är att det inte alls löser sig! I slutändan är det på oss det beror. Kram på dig Hanna!

Mycket tänkvärt inlägg...mest för att det är exakt så jag tänker själv..det hänger på oss själva i slutändan.
Ha de fint.

Fast det är ju själva kampen för att skapa idealsamhället som är målet, inte idealsamhället i sig. Idealsamhället är bara något som Jehovas Vittnen hittat på. Bilden av idealsamhället varierar ju också från person till person.

Svårt att säga annat än att du har rätt, på ett sätt. Samtidigt finns det ju också väldigt mycket gott i världen... Även om vi lever i den del som verkar missa meningen med livet mest, även om vi på andra sätt har det bäst... Kram

Visst finns det mycket gott, Jenny! Men när jag ser vad som händer runt om i Europa och utvecklingen här hemma i Sverige så skulle jag inte för tio-femton år sedan kunnat tänka mig i mina vildaste fantasier att något sådant skulle hända. Att ideérna fanns hos många äldre visste jag, men nu är det dessutom de unga som går i spetsen. Kan man bli annat än pessimistisk...
Värmande kram, tack!