Den röda linjen
angående skärningspunkten...
Låt oss tänka oss verkligheten, så som vi känner den, som en horisontell linje.
Den mikroskopiska världen ligger åt ena hållet och makrovärlden, med den
stora rymden liggandes åt det andra hållet.
Någonstans på mitten i denna ofattbara spännvidd uppfattar jag det som
att vi befinner oss med vår fysiska kropp. Försvinnande små i förhållande
till det stora universum som omger oss, både "utåt" och "inåt"...
Det mesta utefter denna linje går att mäta, vetenskapligt förklara, och förstå,
även om gränserna för dessa ständigt utvecklas.
Teorierna om universums storlek är många och har avlöst varann med jämna
mellanrum. Avstånden är så ofattbart stora att man ibland talar om krökta rum,
(oändligheten är ett begrepp som en lite människa har svårt att ta till sig. Vad
finns för övrigt "utanför" detta krökta rum..?)
Som om inte detta vore nog, når electronmikroskopen allt längre in, tills även
här teorierna tar vid och jakten på den minsta beståndsdelen går vidare.
Utöver den horisontella linjen, kan vi tänka oss en vertikal linje.
Denna linje är dessvärre omätbar. Men den går att bildlikt föreställa sig.
Uppåt är det "fina", andliga, intellektuella, gudomliga. Det GODA.
Nedåt finns det dåliga, materiella, kroppsliga, djävulska. Det ONDA.
( Jodå, en majoritet av mänsklighetens religioner ser kroppen som mer eller
mindre ond.)
Frågan är då, var på denna linje befinner sig människan?
Högst troligt även här någonstans på mitten! (hälften ond, hälften god.)
Att dessa båda linjer bildar ett kors får väl symbolisera människans umbäranden
Inget annat !
Även vad gäller ljud och ljusspektrat så befinner vi oss någonstans på mitten.
Vi uppfattar en mycket liten del av det som finns utefter denna "linje".
Frekvenser under och över vad våra sinnen, hörsel och syn kan uppfatta,
existerar enbart med hjälp av instrument. (och av vissa andra djurarter..)
Dessvärre anser många människor sig ändå vara "skapelsens krona" och
därmed lite förmer än dom andra djuren... med kännt resultat..!
Den tid människan funnits till i universum är försvinnande liten.
Var vi befinner oss på tidslinjen får väl sägas vara någonstans i slutet..?
Våra göranden och tillkortakommanden i denna ofattbara spännvidd
där vi och vår fysiska kropp befinner sig någonstans i mitten, kan nog
sägas vara min utgångspunkt och därmed bloggens röda tråd.
Vår egen betydelse ställs i sin rätta proportion, och den känsla som borde
vara den mest framträdande är naturligtvis ÖDMJUKHET inför detta stora !
Efterlysning
En gammal trotjänare har gått ur tiden.
Sedan ett antal år även ur butikernas sortiment.
Trots ivrigt sökande har jag inte kunnat hitta en ny
av denna modell, typ fiskarhatt med kort brätte.
Obs. I vuxenstorlek!
Det går ju trender i allt, om några år ser man
säkert denna tidigare så populära modell överallt
på hyllorna.
Har någon möjligen sett denna skapelse, kanske
bortglömd i någon butik, så tveka inte. Hör av dig.
Gör mig lycklig!
Belldozer
Från det svåra till det lite lättare, eller ännu lite svårare.
Det finns som bekant olika former av kommunikation.
Ibland bör man kanske nollställa sig och förbehållslöst
ta emot intryck, i det här fallet med öppna öron.
Hur låter ett möte mellan bulldozer och kyrkklockor...?
(Hög volym är nästan ett måste.)
Kalebass proudly present eareye studioproject :
Belldozer
Svunna tider & nakenfis
Närmiljön under barndomen var idealisk på många sätt, ett
mellanting av Bullerbyn och söderkåkar. Med spännande
vindar och källare att utforska.
Huset jag växte upp i hade ett litet bageri på första våningen,
där himmelska dofter spreds av nybakade bröd och bullar.
Vägen till skolan var kantad av små pittoreska stugor med
prunkande trädgårdar. Gott om fruktträd och bärbuskar av
alla sorter. Trots det stora utbudet var vi inte främmande
för att palla tex. äpplen i andras trädgårdar...
Skogspartier med klätterträd att bygga hyddor i och bergsidor
på Ramberget att bestiga. Mycket branta sådana!
Något som aldrig föräldrarna fick veta något om...
Där uppifrån såg vi ut över Göteborgs hamn, där båtarna tog
oss med i fantasin, bort till främmande länder, i en då väldigt
stor värld.
Att jag blivit präglad av barndomens miljö råder ingen tvekan om.
(Bild borttagen)
I melodifestivaltider är det populärt med rump och tros-chocker.
Mitt bidrag blir en bild på en nakenfis, från en annan svunnen, oskyldigare tid.
Observera stövlarna.
Det var gott om huggormar i markerna, men jag tror aldrig att någon blev biten...
Landning
Visst är den skön, känslan efter en landning. En lyckad landning.
(Texten har egentligen ingenting med bilden att göra).
Perioden före och under "resans" gång är ju faktiskt inte alltid så angenäm.
Det handlar alltså inte om en fysisk landning,, det är om händelser i livet
där inte "resan" är målet, utan det som ligger där framför.
Den inre resan, som vi alla företar oss. En resa som inte alltid är en dans
på rosor. Ibland vet vi inte att vi är framme förrän vi är där...
När pusselbitarna faller på plats.
Att komma fram till ett efterlängtat mål. Komma "hem".
Att ha vågat ta steget.
Ut i det okända (stupet).
Gått utanför sig själv.
Att efter landningen vila i tryggheten i sig själv och känna tillfredsställelsen
att ha lyckats. Bara vara.
Det är oss inte alltid förunnat att nå målet, hur anspråklöst det än är...
men även ett litet steg kan vara mödan värt.
....................................
I hanggliding är själva "resan" synnerligen angenäm, likaså känslan efteråt.
Steget ut för stupet kan däremot vara fyllt av fasa.
Hybris
Ljudkompositioner ja,
i dessa sammanhang kallar jag mig eareye studio production.
Ett koncept som även inbegriper bild och video.
Vill inte hamna i ett fack, men skulle nog vilja kalla stilen för;
Ambient minimalistisk, melodiös gothic noise !
Filtrerade och på olika sätt behandlade, främst bakgrundsljud,
där stora ljud dämpas och små förstärks. Lager på lager.
Ljudkällor som normalt inte får ljuda tillsammans, som tex.
kyrkorgel och banddiskmaskin... lite surrealistiskt kanske.
Ofta blir resultatet ödesmättat, ibland kusligt, nästan alltid
ett ljud nära dig...
Det låter naturligtvis väldigt pretantiöst,
men varför inte sikta mot trädtopparna...
Jantelagen lägger vi härmed åt sidan !
Tänker mig uppbyggnaden, processen, så som själva livet
gestaltar sig, höga berg och djupa dalar, men oftast som en
mer eller mindre rak linje.
Tillvaron kan visa sig förskräckligt ful och motbjudande, men
också häpnadsväckande vacker och harmonisk.
Ljusa crescendon, eller mörka utefter en minimalistisk linje.
En linje som håller samman kompositionen, leder fram till
nästa punkt... och nästa, och livet går vidare...
ända fram till finalen.
Kan hybris ibland vara ett uttryck för ödmjukhet, liksom
ödmjukhet mycket väl kan vara falsk blygsamhet !?
In i garderoben
Det är något jag vill bekänna...
Så här på "ålderns höst" har jag upptäckt att jag under
åtminstone halva livet varit något innerst inne, som jag
inte ens visste vad det var...
Det har utan min vetskap påverkat mig på flera områden.
Alltifrån fascinationen för de ståtliga medeltida katedralerna,
doften i gamla byggnader, kuriosa, udda föremål, till mina
egna skapelser i lera, måleri och ljudkompositioner, där
jag för övrigt envist försökt hålla min utrustning analog,
och undvikit det digitala...
Jag ser inte ut som en, men äktheten sitter ju inte på ytan.
Vadå ?
Jo, det har gradvis gått upp för mig att jag är en gothare !
Jo, det har gradvis gått upp för mig att jag är en gothare !
Ja ni läste rätt, mina kära "gamla" bloggvänner.
I själ och hjärta. En klockren gothare...
Goth är en subkultur, med betoning på det estetiska, det
unika. Vilket inte hindrar att sammanhållningen är ganska
så framträdande. Ingen betoning på könet, men heller inga
försök att dölja skillnaden..!
Mycket som varit har kommit i ett annat ljus... eller mörker,
nåja, det ska inte tas så allvarligt. ( även om allvaret är en
framträdande egenskap hos en gothare..)
En befrielse, eller identitet rikare !
Jag kommer inte ut ur, utan in i...
eller, man behöver aldrig bli för gammal för att va ung...?!
eller, man lär nog aldrig känna sig själv, innerst inne...
I´m back in town.
klicka gärna på bilden om ni vill höra låten med Melanie Safka.
Med små försiktiga steg kliver jag tillbaka in i bloggosfären,
(om för att stanna återstår att se...)
Att vara tillbaka. Innebär det ett steg bakåt, att återvända, eller
att gå vidare från något annat ?
Tiden som förflutit, vad är den annat än något som innehåller
upplevelser, förnimmelser och tankar...
Tiden går...och vi med den, oavsett om vi står stilla, eller rusar
fram, blinda för omgivningen.
Allt är relativt;
beroende på situationen och var vi befinner oss i livet, kan det
kännas som om omgivningen, och livet, rusar förbi, medan vi
är stillastående och tittar på...
eller att vi rusar fram oseende medan tillvaron finns där,
någonstans i bakgrunden...
Jag avslutar den här "trevaren" med mitt favoritcitat:
"Going on means going far, going far means returning,"
Tao Te Ching
Olöslig ekvation.
Att ha all tid i världen, men uppleva den som otillräcklig...
Utan att fördenskull vara särskilt långsam, tvärtom, ganska snabb och
effektiv ! Jag minns tillfällen då tiden formligen stod stilla och minuterna
sniglade sig fram.
Men nu rusar tiden iväg,
och urtavlans visare med den.
Visare som tycks ha stannat vid klockslaget fyra. Tittar inte särskilt ofta
på klockan, men när det händer så är visarna där, runt fyra.
Tyvärr även på natten, då jag ofta vaknar.
Då är det klockradions siffror som lyser på fyra. Vargtimman.
Inte bra för hälsan sägs det.
För många år sedan, på en spiritistisk seans, riktade sig mediet till mig.
Tittade på mig och sa att en ande,(som jag uppfattade som en avliden
bror till min far) bad mig att ta det lugnare, inte stressa...
Jag förstod ingenting, har alltid ansetts vara en lugn och sansad person.
(dom flesta skulle nog tycka så fortfarande).
Vill inte lägga in för mycket i detta budskap från "andra sidan", men nog
tycks anden haft rätt, fast med mycket god framförhållning...
Att KÄNNA sig stressad ! Fullt upp att göra, men ändå rastlös.
För många järn i elden ? Kanske. Vill för mycket ? Förmodligen.
Svaret finns möjligen i bilden. Som för övrigt ritades ungefär vid tiden
för seansen. Det var/är inget självporträtt, men jag kommer förmodligen
att se ut så, om och när jag uppnår ålderdomen...
Att reflektera över saker och ting kan nog vara bra, men det kan också
vara så att: Jag funderar FÖR mycket !
Anonym..?
Mitt horoskop, född i tvillingarnas och...
Tror inte på detta, men det är förbluffande hur väl det stämmer in till
stora delar. Ibland dock generande allmänt hållet, kan passa in på en
massa människor... Hur som helst, här är jag, varsågod...
Inte helt komplett kanske jag ska tillägga.
Lite privatliv måste man ju få ha...
Skål
En skål i all enkelhet, till er mina kära läsare och bloggvänner !
och det går precis lika bra med selleri...
Figur,musik, animering och uppträdande av undertecknad...
Anledning ? Nej, bara ett tecken på uppskattning...
Svärdskonst
Efter att i min ungdom ha avbrutit en "karriär" inom KARATE,
(gult bälte), beroende på dålig syn och därmed onödigt mycket
stryk, övergick jag ett antal år senare till KENDO,(grönt bälte).
Eftersom där ingick ett ansiktsskydd i dräkten som tillät att ha
glasögon. Det rör sig om en ganska våldsam sport, där man
pucklar på varann rejält. Nyttig motion, men inte riktigt min stil.
Livsfilosofin framträder mer inom IAIDO,(grönt bälte) som
jag övergick till efter ett tag. En gren som ligger nära kendon,
men där skarpa svärd används. Detta gör att grenen med
nödvändighet utförs och tränas ensam !
Ett mycket vackert och effektivt självförsvar(!) Som faktiskt
går att utföra med käpp... se upp för vissa pensionärer !
Ödet ville annat och klubben flyttade...
Flyttade gjorde även jag, till annan ort.
Svärden lades så småningom i malpåse (i garderoben) och
en pilbåge införskaffades. BÅGSKYTTE kan bli vad man gör
den till. Tävling, motion, gemenskap, eller en alldeles utmärkt
avkoppling eller meditationsform !
Detta leder mig osökt till följande påstående:
Det är inte vapnet som skadar, det är handen som håller i det.
Bör kanske också tillägga; hjärnan som styr handen !
Film
Var nyligen och såg "The Hobbit", (rekommenderas)
Oavsett vad man tycker om just den genren, så går det inte annat
än att imponeras av tekniken. (Såg inte filmen i 3D, föredrar "vanlig",
om än med fler bildrutor...)
På bara några få år har utvecklingen vad gäller ljud och bild gått
ofattbart långt.
Tekniken får naturligtvis inte ta över, men gör den inte det väntar
hisnande upplevelser !
Ibland tar vi nog den mera näraliggande tekniken som lite för själv-
klar. Den SKA fungera!
Jag lägger ju då och då in små filmklipp om det är något speciellt
jag vill dela med mig av.
Önskvärt då är givetvis att mottagaren kan se på klippen utan större
problem, dvs. att bredbandshastigheten är tillräcklig !
Det är ytterst rriterande med ideliga avbrott, s.k. "buffring".
Hade själv alldeles för låg hastighet för ett par år sedan. Nu, (25Mb)
går det mycket smidigt.
Därför kära bloggvänner, tala gärna om ifall ni kan se på klippen
utan problem. (Kanske några ord om innehållet också..?)
Återkommer snarast med lite påståenden och undringar när sådana
dyker opp. Just nu går allt på "sparlåga".
Skulle inte vara helt främmande för att gå i ide...
Jag är nog inte ensam om att känna så den här tiden.
Visst saknas sol och ljus !
Betraktelser
Det är lätt att inse i teorin, men hur är det i praktiken?
Står vi inte där och iakttar oss själva och är beroende av
hur de andra reagerar på vad vi har att säga och beter oss.
Detta är ett ämne som jag ofta och gärna återkommer till.
Vilka är vi.
Jag själv i en betydligt yngre upplaga. En roll som jag
fortfarande gladeligen åtar mig. En detalj som följt mig
genom livet är bockfoten, som symboliserar den där extra
lilla knorren...eller att likt djävulens advokat se på saker
och ting från minst två håll.
Interaktion, dvs. samspelet mellan människor och hur vi
anpassar oss till den vi agerar mot/med, är en betydande
ingrediens i livet. Kanske den viktigaste.
Vi beter oss olika beroende på om det är chefen, våra barn,
bästa vännen, kärestan eller prästen vi talar med.
Vi är alla aktörer. Skådespelare på en gigantisk scen.
Någonstans gäller det att bevara sin egenart.
( Om det finns något kvar av den förstås..)
För att spinna vidare på aktörstemat; att inte enbart spela
alla birollerna, eller stå som en statist i bakgrunden, utan
att helt enkelt ta huvudrollen i sin egen film..!
Det är bara att inse, ingen kan göra den lika bra som du själv...
Sökandet,
efter Näcken.
Näcken tycks död, men han lever...
Näcken står som symbol för det farliga.
Det sexuella, den ohöljda erotiken.
Lockelsen till det mörka, "förbjudna", att ge sig hän.
Att ta och bli tagen.
Med kameran runt halsen
sökte jag näcken där han skulle finnas, i de djupa trolska
skogarna, bland mossbelupna stenar, i de svarta vattnens djup...
Han gick inte att finna någonstans.
Insåg ganska snart vad det hela handlade om.
Människans inre drifter ! Vår natur. Vårt ursprung.
Ett bortträngande kan leda fram till ett analyserande, själv-
reflekterande jag, som står "vid sidan av" och iakttar livet.
Slitna uttryck, men något som de flesta upplever någon gång
under livet. Det är lätt att tappa kontakten med sitt inre själv.
Hittade jag Näcken?
Nej, men jag har insett i vilken riktning det bär hän och att
det är en resa i tid och rum, lång och svår. Men nödvändig.
Nothingness
Ibland kan livet kännas tomt och meningslöst.
Som att trampa vatten. Konstgjord andning.
" Själens mörka natt ", om man så vill...
Going on...
Ett favoritcitat som följt med mig ett antal år och vars
innebörd för mig blir allt klarare allteftersom tiden går...
Genom att byta miljö kan man få en välbehövlig distans
från vardagen. Bort från många av de problem som
tynger, inse att dom är ganska små, trots allt.
Vi är inte världens nav...
Men,
man kan aldrig komma undan, fly från sig själv, vare sig
det handlar om en fysisk resa eller på det mentala planet.
Jaget har man med sig, oavsett var man är.
Som en skugga.
Förr eller senare är det ikapp, och man kommer inte förbi
kan inte hoppa över eller krypa under.
Vi bär det genom livet, som en ryggsäck,
ett ok eller ett kors, kalla det vad man vill...
Vissa klarar att kasta det av sig genom att bearbeta och
lösa problemen allt eftersom, andra försöker med att sopa
det under mattan, med sämre resultat.
Vad består då oket av ? Krav, mindervärdeskänslor, skuld,
krossade drömmar, besvikelser...
Kraven kommer av förväntningar från omgivningen, under
hela uppväxten, men också från oss själva.
Mindervärdeskänslor när vi inte når upp till kraven.
Skuldkänslor för att vi inte räcker till.
Drömmar som inte slagit in pga. att dom varit alltför
orealistiska och egentligen inte varit våra egna.
Att det inte blev som vi tänkt oss bäddar för besvikelser.
Att sikta mot stjärnorna
och kanske träffa bland trätopparna
är inget dåligt försök,
så länge man minns förutsättningarna.
Att sikta mot roten
och träffa sig i foten
gör däremot ingen människa glad...
innebörd för mig blir allt klarare allteftersom tiden går...
Genom att byta miljö kan man få en välbehövlig distans
från vardagen. Bort från många av de problem som
tynger, inse att dom är ganska små, trots allt.
Vi är inte världens nav...
Men,
man kan aldrig komma undan, fly från sig själv, vare sig
det handlar om en fysisk resa eller på det mentala planet.
Jaget har man med sig, oavsett var man är.
Som en skugga.
Förr eller senare är det ikapp, och man kommer inte förbi
kan inte hoppa över eller krypa under.
Vi bär det genom livet, som en ryggsäck,
ett ok eller ett kors, kalla det vad man vill...
Vissa klarar att kasta det av sig genom att bearbeta och
lösa problemen allt eftersom, andra försöker med att sopa
det under mattan, med sämre resultat.
Vad består då oket av ? Krav, mindervärdeskänslor, skuld,
krossade drömmar, besvikelser...
Kraven kommer av förväntningar från omgivningen, under
hela uppväxten, men också från oss själva.
Mindervärdeskänslor när vi inte når upp till kraven.
Skuldkänslor för att vi inte räcker till.
Drömmar som inte slagit in pga. att dom varit alltför
orealistiska och egentligen inte varit våra egna.
Att det inte blev som vi tänkt oss bäddar för besvikelser.
Att sikta mot stjärnorna
och kanske träffa bland trätopparna
är inget dåligt försök,
så länge man minns förutsättningarna.
Att sikta mot roten
och träffa sig i foten
gör däremot ingen människa glad...
Kakburken
Låt mig få berätta en saga om en kakburk.
Det var en gång en snäll gammal gumma som höll fram en kakburk,
för att bjuda på nybakade välfoftande kakor.
Barnet kan ana härligheten, där under det halvöppna locket.
Handen sträcks fram
Pang! Locket stängs med en smäll.
Förskräckt dras handen tillbaka...
Härligheten hade öppnats, för att sedan slutas igen... kvar fanns
besvikelsen, men också vetskapen att det åtrådda fanns där. men att
nå fram till det var förenat med smärta...
Många kakburkar senare sträcktes inte handen fram längre.
Barnet hade lärt sin läxa. " Bränt barn skyr elden ".
Kakburken existerar inte, den är enbart symbolisk, men många är
det nog som gett upp tron på det odelbart goda.
Det goda som inte kräver något i gengäld.
Lättare då att inte blotta handen, inte öppna sig helt, inte engagera sig
för djupt. Inte ge sig hän...
" Vem har sagt att just du kom till världen, för att få solsken och lycka
på färden " ; Taube.
Jantelagens; du skall inte tro att du är nåt, är det något typiskt svenskt,
eller rör det sig om en universell lag..?
Den lilla gröna djävulen, som jag tillverkade som en
form av besvärjelse, håller i en liten burk.
Frestar... locket står på glänt...
JAG punkt NU
eller, ett brev betyder så mycket...
Jag har fått en del frågor om mig själv och bloggen.
Tänkte försöka räta ut lite frågetecken.
Vill gärna vara anonym även i fortsättningen !
Tycker om att skriva, men vet inte varför jag bloggar egentligen,
det är väl det här med att man vill dels ha bekräftelse och att dela
med sig av tankar och funderingar.
Jag är en man. Åldern pendlar mellan 17 och 70...
Bor i västsverige, har separerat sedan ett antal år, har en underbar
dotter som är mitt uppe i sin dansutbildning.
Är uppväxt med husdjur; hundar mest, men även fiskar, fåglar, möss
marsvin, paddor, råttor, vandrande pinnar...
Men däremot ingen katt! Inte förrän i vuxen ålder.
Läser en hel del. Har alltid minst en bok på sängbordet. Senaste att
nämna är Ann Heberleins böcker, (rekommenderas!) samt John Ajvide
Lindqvist, (sveriges svar på Steven King).
Vad gäller musik som jag köper, till skillnad från musik jag enbart gillar,
så blir det favoriterna Tangerine Dreams, Philip Glass och Lisa Gerrard,
samt Barockmusik, som jag får vingar av... luftigt, härligt !
Ja, det är mina målningar. Jag har målat dom!
Det är mina kompositioner; jag som spelar, och filmar.
Likadant med lerfigurerna; egenhändigt tillverkade !
Lyssnar på nyheterna och retar ihjäl mig på folk som inte tycks förstå
sambandet med vad som sker i samhället och politikens roll i detta!
Politiskt står jag till vänster men jag är inte aktiv på något sätt.
Jag tror på balans såväl i politiken som i naturen.
Vad gäller frågan om monarkin, så vet jag faktiskt inte! Tycker nog att
det är ganska harmlöst, såsom det är nu. Skulle karusellen runt en
president vara så mycket bättre, eller billigare? Knappast. Jag passar!
Bekräftelse, ja en kommentar betyder så mycket.
Vad som helst. Varsågod !
.
Jag har fått en del frågor om mig själv och bloggen.
Tänkte försöka räta ut lite frågetecken.
Vill gärna vara anonym även i fortsättningen !
Tycker om att skriva, men vet inte varför jag bloggar egentligen,
det är väl det här med att man vill dels ha bekräftelse och att dela
med sig av tankar och funderingar.
Jag är en man. Åldern pendlar mellan 17 och 70...
Bor i västsverige, har separerat sedan ett antal år, har en underbar
dotter som är mitt uppe i sin dansutbildning.
Är uppväxt med husdjur; hundar mest, men även fiskar, fåglar, möss
marsvin, paddor, råttor, vandrande pinnar...
Men däremot ingen katt! Inte förrän i vuxen ålder.
Läser en hel del. Har alltid minst en bok på sängbordet. Senaste att
nämna är Ann Heberleins böcker, (rekommenderas!) samt John Ajvide
Lindqvist, (sveriges svar på Steven King).
Vad gäller musik som jag köper, till skillnad från musik jag enbart gillar,
så blir det favoriterna Tangerine Dreams, Philip Glass och Lisa Gerrard,
samt Barockmusik, som jag får vingar av... luftigt, härligt !
Ja, det är mina målningar. Jag har målat dom!
Det är mina kompositioner; jag som spelar, och filmar.
Likadant med lerfigurerna; egenhändigt tillverkade !
Lyssnar på nyheterna och retar ihjäl mig på folk som inte tycks förstå
sambandet med vad som sker i samhället och politikens roll i detta!
Politiskt står jag till vänster men jag är inte aktiv på något sätt.
Jag tror på balans såväl i politiken som i naturen.
Vad gäller frågan om monarkin, så vet jag faktiskt inte! Tycker nog att
det är ganska harmlöst, såsom det är nu. Skulle karusellen runt en
president vara så mycket bättre, eller billigare? Knappast. Jag passar!
Bekräftelse, ja en kommentar betyder så mycket.
Vad som helst. Varsågod !
.
Interiör
från universums mittpunkt...
... här sammanstrålar tankarna, åsikterna och undringarna.
Nära till köket när köttet besegrar anden...
I ett anfall av hybris och högmod ville jag gärna kalla detta för min
studio. Men min dotter tog snabbt ner mig på jorden igen då hon
kallade det sladdrummet !
... här sammanstrålar tankarna, åsikterna och undringarna.
Nära till köket när köttet besegrar anden...
I ett anfall av hybris och högmod ville jag gärna kalla detta för min
studio. Men min dotter tog snabbt ner mig på jorden igen då hon
kallade det sladdrummet !
