Skjutjärn

Det fanns en tid,
när DU fortfarande var NI... när man i debatten var
ödmjuk mot överheten och makten.
Sedan hände något;
"De tre O;na" :
Gustaf Olivecrona, Lars Orup och Åke Ortmark.
Det var nytt. Det kallades skjutjärnsjournalistik.
Inget fjäskande och bugande för överheten, (men
fortfarande niande.)
Pålästa, med alla fakta på hand ställde dom ansvariga
makthavare mot väggen, och krävde svar.
 
Men, det var längesedan detta hände...
Nu finns Uppdrag granskning, Agenda och debatter,
påkostat och proffsigt, men även en viss tendens till
show och dokusåpa, för att möta den stora massans
önskan om skandaler och sammanbrott och rent utav
ett gottande åt personliga tragedier.
Sakfrågorna glöms bort eller kommer i bakgrunden.
Vid diverse intervjuer "på stan", visar det sig att folk
har väldigt lite kunskap om det mesta i samhället.
 
Man skulle önska att de ansvariga ombads infinna
sig i en studio, där dom ställdes inför "panelen",
som inte enbart skulle ställa direkta, relevanta frågor
utan verkligen gå vidare med följdfrågor.
 
Det behövs något nytt.
Nya "O" n, som skakar om,
lika mycket bland "folk",
som hos makthavarna...
 
Men vilka, och hur ?
Jag tror att vår framtid är beroende av det svaret !
 
 
 

Svärdskonst

Efter att i min ungdom ha avbrutit en "karriär" inom KARATE,
(gult bälte), beroende på dålig syn och därmed onödigt mycket
stryk, övergick jag ett antal år senare till KENDO,(grönt bälte).
Eftersom där ingick ett ansiktsskydd i dräkten som tillät att ha
glasögon. Det rör sig om en ganska våldsam sport, där man
pucklar på varann rejält. Nyttig motion, men inte riktigt min stil.
Livsfilosofin framträder mer inom IAIDO,(grönt bälte) som
jag övergick till efter ett tag. En gren som ligger nära kendon,
men där skarpa svärd används. Detta gör att grenen med
nödvändighet utförs och tränas ensam !
Ett mycket vackert och effektivt självförsvar(!)  Som faktiskt
går att utföra med käpp... se upp för vissa pensionärer !
 
Ödet ville annat och klubben flyttade...
Flyttade gjorde även jag, till annan ort.
Svärden lades så småningom i malpåse (i garderoben) och
en pilbåge införskaffades. BÅGSKYTTE kan bli vad man gör
den till. Tävling, motion, gemenskap, eller en alldeles utmärkt
avkoppling eller meditationsform !
Detta leder mig osökt till följande påstående:
Det är inte vapnet som skadar, det är handen som håller i det.
Bör kanske också tillägga; hjärnan som styr handen !
 
 
 
 
 

Omdaning

Hur kunde det hända ?
 
" Högerns revolution är genomförd."
Rubrik på en krönika av Maria-Pia Boethius.
 
Läs hennes skrivelse och begrunda!
Krönikan hittade jag på Anitas blogg.
 
Ja, hur kunde det hända. Hur kan det få gå så långt.
Hur kan människor undgå att se vad som händer?
 
Man kan peka på ideologier, politiska och religiösa system
när man talar om missförhållanden, förtryck och orättvisor.
Precis som om det vore kniven, inte handen som håller i den,
som ligger bakom handlingen.
Politiken är snarast det redskap, eller "verktyg" som används
för att komma fram till målet.
 
Påpekar man att det är människan som ligger bakom systemen
och åsikterna, samt stöttar orättvisorna, genom att tex. rösta
fram dom, så tar dom flesta illa vid sig.
Visst, det ÄR svårt att se och erkänna bakomliggande motiv:
egoism, habegär, avund och hämnd, egenskaper som vi kan
möta dagligen på bussen, i butiken, i skolan, vid möten osv.
Hur ofta möts vi av godhet, hjälpsamhet, förståelse och kärlek?
Hur ofta ger man en medmänniska en vänlig blick?
Nej, man ser ner på de utsatta, går förbi de behövande. Skattar
sig lycklig över att själv befinna sig på en trygg nivå...
 
Misstänksamheten mot främlingar, som inte alls behöver handla
om rasism, utan brist på förståelse och empati, och inte minst
rädsla för det okända !
Det är inte hopen som springer och gastar på gatorna som är
faran. Det är figuren som i tysthet smyger bakom gardinen och
håller inne med sin åsikt, tills vinden blåser från "rätt" håll...
 
Ondska är inte enbart att i praktiken GÖRA ont mot andra.
Underlåtenhetssynden, att tigande se på när orättvisor sker,
är det som ger det onda fria tyglar, som godkänner den!
 
Hur kunde det hända ? Hur kunde det få fortsätta !
 

Polygami

 
De flesta yngre män har någon gång fantiserat om att ha ett eget harem.
Där den ena kvinnan skulle vara vackrare än den andra. Gå från fåra
till fåra och så sin säd.
Harem i all ära, men vi lever ju i ett mera jämställt samhälle och tidevarv.
Eller?
Nå, ett mindre antal hustrur då?
 
Varför inte en som tog hand om marktjänsten, många kvinnor har alls
inte något emot att "gå hemma" och fixa!
Sedan naturligtvis en "älskarinna", en sexig, ständigt villig kvinna som
kan behaga och tillfredsställa mannen...
Sist, men inte minst, en kamrat. En kvinna som man kan snacka med.
Gå på bio, teater, långpromenader, segla, m.a.o. dela sina intressen med.
Eventuella barn tas om hand i huvudsak av marktjänsten.
Eller en barnflicka, som man dessutom kan "sätta på" ibland, som
omväxling... Alltså fyra hustrur, någotsånär hanterligt.
Var och en har fasta roller, någon svartsjuka eller konkurrens skulle
inte behöva uppstå.
Månatliga möten där tex. diskriminering diskuterades.
Skulle mycket väl kunna fungera, om ekonomin tillät.
 
Viss attraktion är förstås nödvändig, men däremot inte nödvändigtvis
sådant som förälskelse och kärlek, eftersom detta bevisligen avtar för de
allra flesta efter viss tid. I parförhållande/äktenskap, tar slentrian över,
oftast efter bara några få år.
I månggifte behöver kanske älskarinnan bytas ut efter ett tag, hon kan då
gå över i modersrollen eller avlasta marktjänsten, varvid barnflickan övertar
älskarinnans roll...
Mannens resurser avtar tyvärr så småningom varför viss flexibilitet kommer
att erfordras, men fördelarna för mannen är övervägande och positiva.
 
Eftersom mannen genom hela historien styrt samhällsordningen,
är det väl en kvalificerad gissning att det troligtvis blir på detta sätt
även vid denna nyordning.
Inlägget är huvudsakligen sett genom mannens synvinkel,
Osäkrare dock hur kvinnan ser på det. Även om det är från kvinnligt håll
som förslaget rests...?  Erfarenheter om månggifte finns runt om i världen...
Hur många kvinnor kan tänka sig att vara en av flera kvinnor som delar
på en man, eller som ensam kvinna åt flera män, under samma tak?
Hur blir det med barnen, som så många säger sig leva för. Moder och
faderskap? Gener och anlag. Arvsrätt. Jämlikhetstankar och feminismen...
 
 

Film

Var nyligen och såg "The Hobbit", (rekommenderas)
Oavsett vad man tycker om just den genren, så går det inte annat
än att imponeras av tekniken. (Såg inte filmen i 3D, föredrar "vanlig",
om än med fler bildrutor...)
På bara några få år har utvecklingen vad gäller ljud och bild gått
ofattbart långt.
Tekniken får naturligtvis inte ta över, men gör den inte det väntar
hisnande upplevelser !
 
Ibland tar vi nog den mera näraliggande tekniken som lite för själv-
klar. Den SKA fungera!
Jag lägger ju då och då in små filmklipp om det är något speciellt
jag vill dela med mig av.
Önskvärt då är givetvis att mottagaren kan se på klippen utan större
problem, dvs. att bredbandshastigheten är tillräcklig !
Det är ytterst rriterande med ideliga avbrott, s.k. "buffring".
Hade själv alldeles för låg hastighet för ett par år sedan. Nu, (25Mb)
går det mycket smidigt.
 
Därför kära bloggvänner, tala gärna om ifall ni kan se på klippen
utan problem. (Kanske några ord om innehållet också..?)
 
Återkommer snarast med lite påståenden och undringar när sådana
dyker opp. Just nu går allt på "sparlåga".
Skulle inte vara helt främmande för att gå i ide...
Jag är nog inte ensam om att känna så den här tiden.
Visst saknas sol och ljus !
 
 
 

Betraktelser

Det är lätt att inse i teorin, men hur är det i praktiken?
Står vi inte där och iakttar oss själva och är beroende av
hur de andra reagerar på vad vi har att säga och beter oss.
Detta är ett ämne som jag ofta och gärna återkommer till.
Vilka är vi.
Jag själv i en betydligt yngre upplaga. En roll som jag
fortfarande gladeligen åtar mig. En detalj som följt mig
genom livet är bockfoten, som symboliserar den där extra
lilla knorren...eller att likt djävulens advokat se på saker
och ting från minst två håll.
 
Interaktion, dvs. samspelet mellan människor och hur vi
anpassar oss till den vi agerar mot/med, är en betydande
ingrediens i livet. Kanske den viktigaste.
Vi beter oss olika beroende på om det är chefen, våra barn,
bästa vännen, kärestan eller prästen vi talar med.
 
Vi är alla aktörer. Skådespelare på en gigantisk scen.
Någonstans gäller det att bevara sin egenart.
( Om det finns något kvar av den förstås..)
 
För att spinna vidare på aktörstemat; att inte enbart spela
alla birollerna, eller stå som en statist i bakgrunden, utan
att helt enkelt  ta huvudrollen i sin egen film..!
Det är bara att inse, ingen kan göra den lika bra som du själv...
 
 

Välja väg.

Under nittotalet hördes ofta från beslutsfattare o chefer, att
det gällde att hänga med, ang. utvecklingen och ekonomin.
  " hoppa på tåget, så att man inte blev lämnad kvar.."
 
 I det läget skulle vi inte bara vägrat hoppa på,
utan snarare dessutom hindrat tåget från att avgå !
 
Nu står nya märkliga och skrämmande tåg redo för avfärd.
Vi anmodas att ta plats. Men vart går dom. Hur ser det ut
vid slutdestinationen ?
Vid årsslutet kunde man höra förslag från det stora landet i
väst som handlade om; sänkta skatter för höginkomsttagare
och nedskärningar och besparingar inom välfärden !
Ta från dom fattiga, ge till dom rika.
 
                       Kan budskapet bli tydligare ?
 
Från betydligt närmare håll hördes röster om fri invandring,
månggifte och slopad skolplikt !
En fråga som osökt dyker upp är, till vilken målgrupp riktar
sig dessa förslag?  Är det ett desperat försök att hamna på
kartan, av det gamla bondeförbundet/centern, som givetvis
inser att partiets dagar är räknade?
 
Inget av dessa förslag kommer väl att gå igenom.
Men att det överhuvudtaget säges högt bådar inte gott.
Det mest tragiska är ju att den vanliga människan kommer
att hoppa på tåget, de flesta utan att reflektera nämnvärt !
En mörk människosyn, visst, men sådan ser ju faktiskt den
krassa verkligheten ut !
Det finns krafter som kämpar emot, men det handlar om enskila
människor och smågrupperingar. Ett samlat alternativ saknas.
 
De etablerade partier som skulle kunna tänkas göra något är
väl Vpk, Mp och delar av S. ?
Men jag förstår deras osäkerhet vad gäller den svenska sk.
"valmanskåren"... Skulle folket ställa upp ?
 
Destination, eller handlar det om predestination...?
 
Människan har ett val och dessutom ansvar !
Men hur används detta i praktiken?
 
 

Lyckliga vi !

Innan tumskruvarna dras åt ytterligare ett varv, så låt oss
konstatera hur bra vi har det. Visst har vi det bra ?
 
Mycket bättre än tidigare...
Upprepa detta lyckomantra flera ggr. om dagen, skulle det
inte hjälpa så väntar åtminstone guld och gröna skogar
" ovan där "...
Bättre och bättre dag för dag... som Ernst Rolf en gång
sjung, och se vad som hände; han slapp uppleva misären...
Vi har det rent av bättre än vi själva tror, som någon uttryckte
det i ett radioprogram nyligen.
 
Allting är relativt.
Glöm åtstramningarna och sådant tjafs... tänk på det mörka
sextonhundratalet när kronofogdens män kom inridande på
gården... när biskopen drämde näven i bordet och krävde
mer klirr i skattekistan.
 
Vi vet inte hur bra vi har det !
Ja, vi kan verkligen skatta oss lyckliga.
 
Efter detta positiva inlägg i samhällsdebatten tar vi nya tag,
spottar i nävarna och tar makthavarna i hand..
 
 

RSS 2.0