Konvertering
Det frågas ofta vad som får västerlänningar att ansluta sig
till våldsideologier, svenska ungdomar inte undantagna!
Ännu mer oförstående blir, åtminstone jag, när även unga
"modärna" kvinnor reser ner för att strida tillsammans med
männen i denna kvinnofientliga rörelse...
Mycket klokare blir man inte efter att ha sett dokumentären
" Kvinnan som blev taliban ". En kristen journalist som efter
11:e sept. konverterade till islam(!), reste ner till Pakistan för att
träffa och göra film om talibaner, En resa som hon avråddes från.
Där blir hon (inte helt förvånande) efter en tid kidnappad, och
lösesumma begärdes. Då hon framför kameran ber till väst om
att betala, händer ingenting. Såsom oftast sker!
Stor vikt lades i slutet på dokumentären om varför inte lösen
betalades ut (summan blev dessutom löjligt låg med tiden!)
Varför gick man inte istället in på djupet med frågeställningen
om varför hon konverterade och anslöt sig till talibanerna?
Detta leder fram till en svår och känslig fråga, är det möjligen
samma mekanismer som får vissa misshandlade kvinnor att
stanna hos "sin man", eller efter att ha kommit loss, söker sig
till ett likartat förhållande?
Jag har på ganska nära håll iakttagit sådana förhållanden, och
sett oroande tecken från mannens sida, även innan de två blev
ihop på allvar.
Den kanadensiska kvinnan fick plikta med sitt liv.
Hon vädjade förgäves att bli räddad av den värld som hon lämnat.
Våga
Stefan Sauk är arg. Riktigt förbannad!
Han deltar i föreställningen "Våga va dig själv", som turnerar runt om i sverige
till minne av 12-åriga Linda Falkbäck som tog sitt liv efter att ha blivit mobbad.
" Vi har en vuxenvärld som har abdikerat från sitt ansvar.
Ingen vågar vara vuxen och säga stopp ", säger han.
Som framgår är det viktigt hur ett budskap förs fram...
Mysteriet.
Jag tror att vi alla måste ha något att sträva och längta till.
Söka vårt eget Shangri-La, något "bortom de blå bergen.."
Jag har varit en "sökare" så länge jag kan minnas.
Något bortom har jag inte funnit, även om jag vid vissa tillfällen
kommit nära något som jag inte kan förklara.
Kanske är det inte "meningen" Vi lever här och nu, med våra
kända sinnen som är utvecklade och anpassade efter den här
verkligheten, och dom flesta av oss har säkerligen nog med det
närvarande. Många anser det rör sig om verklighetsflykt, eller
något man inte bör befatta sig med. Vi vet också att väldigt
många människor mår dåligt,(som inte har något med det
materiella att göra). Det fattas något. En tomhet i bröstet, eller
som ett "svart hål" i magen. Allmän oro och rastlöshet.
Man söker efter något annat, odefiniertbart Något bättre.
Något bortom...
Majas slöja är det som, enligt hinduismen, döljer verkligheten.
Den verklighet som vi ser och förnimmer, är en illusion..
"Slöjan" döljer den riktiga verkligheten.
Förenklat; det finns något bortom... inom?
Enligt hinduismen har tillvaron ingen mittpunkt, ingen central
kärna. Men visst är det väl så att varje människa upplever en
mittpunkt, en egocentrisk sådan. Detta är ju trots allt den enda
verklighet som vi känner till, och då blir den egna upplevelsen
att varje individ är mittpunkten, kärnan.
Allt upplevs via mig, och i samma ögonblick som individen tar
farväl av det jordiska, slutar också universum att existera.
Att inse, verkligen känna, att allt hänger ihop är inte lätt.
Enligt hinduismen, liksom vetenskapen, existerar inte heller
någon fast punkt i tillvaron, allt är i ständig rörelse.
Allt är förgängligt. Ungdom övergår i ålderdom, skönhet i fulhet,
hälsa i sjukdom. Celler dör, nya bildas, hela tiden.
Även människans tankar och känslor förändras.
Trancendens; att överskrida en gräns, bortom det mänskliga
vetandets gränser.
Dessa tankar leder hos mig fram till möjligheten av parallella
dimensioner/universa. Dimensioner som ligger så nära varann,
och oss, att vi ibland delvis befinner oss i en annan dimension....
Fria tankar känner inga gränser.
Och plötsligt hamnar även mittpunkten någon annanstans...
Så som en tanke leder till nästa, kan det skrivas, och har också
skrivits hur mycket som helst om detta,
Så, jag avrundar helt enkelt och påstår att det finns något bortom.
Interaktion
= samspel och kommunikation mellan människor, (och djur).
Hundmänniska, det är jag. Uppväxt med hund. Tycker om hundar.
Trots att jag blivit biten, två gånger.
En gång i barndommen, då en ilsken pudel jagade mig och, på klassiskt
vis, bet mig därbak !
Senare i livet, när jag ville låta en bunden(!) basset lukta på min hand,
(mitt sätt att visa fredliga avsikter). Jag såg i hundens ögon att den inte
gillade situationen, drog åt mig handen och backade snabbt.
Inte tillräckligt snabbt, blev biten i knät...
Men, man vet oftast var man har en hund. Med lite sunt förnuft...
Med katter är det lite annorlunda. Dom sätter gärna tänderna eller klorna
i armen, utan att ha blivit provocerade till det.
Jag har dock med åren kommit underfund med att jag faktiskt snarast
är en kattmänniska.
Inte för att jag föredrar katter, utan för att jag beter mig som en katt.
Åtminstone när det handlar om att "slicka mina sår". Jag gömmer mig
inte under en buske direkt, men jag drar mig tillbaka för mig själv, som
en katt, och läker mina sår i ensamhet och tystnad.
Har vid två tillfällen i bloggen, redan i år, brutit mot denna regel.
Se det som undantagen som bekräftar regeln..!
En annan allmän regel säger "Tala är silver, tiga är guld".
Inte alltid. Säger jag.
Många anser att det här med religion är historia, något som ligger långt
bakom oss och inget att orda om.
Då tror jag att man lurar sig själv. Dåtiden är redan här. Få vågar säga
vad man tycker och tänker. Det finns, som alltid, undantag, men större
delen av den stora grå massan följer aningslöst med i fåran...
Det är tystnaden som banat väg för de värsta katastroferna.
Upprepning
Ett litet förtydligande;
Det kan väl inte ha undgått någon vad som händer runt om i världen,
hur illdåd sker med religionen som tillhygge. Även om handlingarna
nu som förr, också har politisk bakgrund.
Det handlar om att vinna territorium. Här och hinsides...
Precis som förr.
Men,
jag syftar inte på dagens urvattnade svenska religiositet.
Den svenska kyrkan har länge försökt anpassa sig till vad som ligger
i tiden, på bekostnad av både ursprung och budskap.
Resultatet har istället blivit ointresse och gapande tomma kyrkor.
Men,
Det finns "bokstavstroende" även i vår tid, i vårt land !
Bloggosfären innehåller en hel del, ofta skrämmande läsning.
Förbluffande att inte människan nått längre i utveckling.
Det handlar om intolerans, synd och straff.
Precis som förr
Amen.
Allt går igen,
upprepar sig...
(så även jag, men bara lite till).
Repris
Året började med något slags influensa.
Framförallt ihärdig hosta.
Hade det inte varit för att flera andra samtidigt hade drabbats av
samma sak, så skulle det varit oroväckande,( även om jag slutade
röka för sex år sedan..).
Efter flera symptomfria veckor är det nu dags igen !
I solidaritetens tecken är det flera som delar farsoten även denna
gång plus, vad jag vet, ytterligare ett par i grannskapet,( som ingen
av oss andra varit i närheten av !)
Likadant denna gång, hosta, utan nämnvärd feber eller annat.
Det är väl så, med nya tidens sjukdomar.
Livskraftiga bakterier som vägrar ge upp.
Men skam den som ger sig,
nästa vecka blir det ännu en upprepning...
