Kakburken

Låt mig få berätta en saga om en kakburk.
Det var en gång en snäll gammal gumma som höll fram en kakburk,
för att bjuda på nybakade välfoftande kakor.
Barnet kan ana härligheten, där under det halvöppna locket.
Handen sträcks fram
Pang! Locket stängs med en smäll.
Förskräckt dras handen tillbaka...
Härligheten hade öppnats, för att sedan slutas igen... kvar fanns
besvikelsen, men också vetskapen att det åtrådda fanns där. men att
nå fram till det var förenat med smärta...
Många kakburkar senare sträcktes inte handen fram längre.
Barnet hade lärt sin läxa. " Bränt barn skyr elden ".
Kakburken existerar inte, den är enbart symbolisk, men många är
det nog som gett upp tron på det odelbart goda.
Det goda som inte kräver något i gengäld.
Lättare då att inte blotta handen, inte öppna sig helt, inte engagera sig
för djupt. Inte ge sig hän...
" Vem har sagt att just du kom till världen, för att få solsken och lycka
på färden " ; Taube.
Jantelagens; du skall inte tro att du är nåt, är det något typiskt svenskt,
eller rör det sig om en universell lag..?
Den lilla gröna djävulen, som jag tillverkade som en
form av besvärjelse, håller i en liten burk.
Frestar... locket står på glänt...
Hej!
Så härliga färger! Vilken typ av lera har du använt dig av? Jag använder mycket papperslera då det inte kräver ugn.
Har du någon tid nu åt ditt skapande? Skulle vara så kul att se fler av dina målningar.
Tack för din fina kommentar! I mina figurer finns en inbyggd glasflaska, avsedd att fyllas med ngt gott... På grund av detta går det inte att bränna på vanligt sätt. Använder därför en lufttorkande lera som jag målar med glasfärg. Den ger en hård yta som tål en hel del.
Tid har jag,(när lusten att skapa tränger på så SKA den helt enkelt ut!) men det har varit lite si och så med skapandet sista tiden. Detta gäller f.f.a. måleriet! Det finns en hel del i videon "paintings" under kategorin Bild o Video.
Wow, vilken konstnär du är! Jag är imponerad.
Och "sagan" sen... man kan inte både äta tårtan och ha den kvar, även om människan många gånger skulle vilja.
Mycket gripande och tänkvärda inlägg...Gillar din blogg!
Madonnan,tack! Varje inlägg är mer eller mindre en liten bit av mig. Du har tagit dig tid att se dig om i mitt inre, det uppskattas ! Kram på dig !