Expedition
Dags för en liten välbehövlig vila från bloggen och övrig uppkoppling.
Ut i naturen, skog och mark och sjöar...
Funderar på en enmansexpedition, ingen annan lär vilja (våga) följa
med i sökandet efter Näcken och Odjuret.
Näcken började jag söka redan förra sommaren.
Hittade honom inte, (det är förmodligen en han), men kom underfund
med att jag sökt i fel riktning...
Loch Nessodjuret som fascinerat människor i så många år, är väl
ganska så åldersstigen vid det här laget...
Det ryktas om att Mjörn har ett eget storsjöodjur...
Kanske inte helt utan grund.
Iakttagelser har tydligen gjorts, tyvärr utan bildbevis.
Sjön är rejält djup på vissa ställen. Stora exemplar av gös har fångats,
men dom syns aldrig till vid ytan, utan håller till där nere på djupet...
tillsammans med...?
De ljusa sommarnätterna borde vara ganska idealiska för ett sökande
efter dessa svårfångade och långlivade uppenbarelser.
Jag önskar er alla en trevlig, avkopplande sommar, med alla sinnen
öppna för mystiken i vår underbara natur. Det behöver vi i den krassa
verkligheten resten av året.
Återkommer i höst, förhoppningsvis med rapport...
Men kan givetvis inte avhålla mig helt, utan tittar in då och då !
Den röda linjen
angående skärningspunkten...
Låt oss tänka oss verkligheten, så som vi känner den, som en horisontell linje.
Den mikroskopiska världen ligger åt ena hållet och makrovärlden, med den
stora rymden liggandes åt det andra hållet.
Någonstans på mitten i denna ofattbara spännvidd uppfattar jag det som
att vi befinner oss med vår fysiska kropp. Försvinnande små i förhållande
till det stora universum som omger oss, både "utåt" och "inåt"...
Det mesta utefter denna linje går att mäta, vetenskapligt förklara, och förstå,
även om gränserna för dessa ständigt utvecklas.
Teorierna om universums storlek är många och har avlöst varann med jämna
mellanrum. Avstånden är så ofattbart stora att man ibland talar om krökta rum,
(oändligheten är ett begrepp som en lite människa har svårt att ta till sig. Vad
finns för övrigt "utanför" detta krökta rum..?)
Som om inte detta vore nog, når electronmikroskopen allt längre in, tills även
här teorierna tar vid och jakten på den minsta beståndsdelen går vidare.
Utöver den horisontella linjen, kan vi tänka oss en vertikal linje.
Denna linje är dessvärre omätbar. Men den går att bildlikt föreställa sig.
Uppåt är det "fina", andliga, intellektuella, gudomliga. Det GODA.
Nedåt finns det dåliga, materiella, kroppsliga, djävulska. Det ONDA.
( Jodå, en majoritet av mänsklighetens religioner ser kroppen som mer eller
mindre ond.)
Frågan är då, var på denna linje befinner sig människan?
Högst troligt även här någonstans på mitten! (hälften ond, hälften god.)
Att dessa båda linjer bildar ett kors får väl symbolisera människans umbäranden
Inget annat !
Även vad gäller ljud och ljusspektrat så befinner vi oss någonstans på mitten.
Vi uppfattar en mycket liten del av det som finns utefter denna "linje".
Frekvenser under och över vad våra sinnen, hörsel och syn kan uppfatta,
existerar enbart med hjälp av instrument. (och av vissa andra djurarter..)
Dessvärre anser många människor sig ändå vara "skapelsens krona" och
därmed lite förmer än dom andra djuren... med kännt resultat..!
Den tid människan funnits till i universum är försvinnande liten.
Var vi befinner oss på tidslinjen får väl sägas vara någonstans i slutet..?
Våra göranden och tillkortakommanden i denna ofattbara spännvidd
där vi och vår fysiska kropp befinner sig någonstans i mitten, kan nog
sägas vara min utgångspunkt och därmed bloggens röda tråd.
Vår egen betydelse ställs i sin rätta proportion, och den känsla som borde
vara den mest framträdande är naturligtvis ÖDMJUKHET inför detta stora !
Den blomstertid...
Den gamla tramporgeln släpades ut på entretrappan.Musikfröken trampade
igång och psalmen med den stämningsfyllda texten flöt ut över skolgården.
Där stod vi, flera hundra elever med anhöriga. Sjung... nu nalkas ljuva
sommar... och lyckan var fullständig.
Sommarlovet, det oändliga, låg framför oss,.. med lust och fägring stor...
Musik som på många sätt har blivit sinnebilden av svensk sommar.
Skolan finns kvar. Trappan ser förstås lite mindre ut...
Byggnaden ligger där, till det yttre oförändrad, tidlös liksom musiken och
minnena. En svunnen tid. Vi barn levde i en annan värld. Oskyldig, naiv.
Kunskaperna om världen där ute var minst sagt bristfällig.
Skulle ändå önska att dagens unga fick uppleva den ogrumlade känslan
av frihet, lycka. Känna de oändliga möjligheterna och egna upptäckter...
utan påverkan av förebilder från film och tv...
De sista egna skolavslutningarna har jag inga minnen från.
Trots att de ligger närmare i tid...
Orwell 1984
Övervakningssamhället är här. Sannolikt för att stanna.
Det går inte att vrida tiden tillbaka.
Svaret på frågan som ställs ibland, ang. Georg Orwells
roman "1984", (skrevs 1948), är att övervakningssamhället
är här, och har så varit, under ganska så lång tid.
Staten vill veta var man har sina undersåtar, vad dom tänker
och tycker... och kan tänkas göra för illgärningar!
En hemlig polis och underrättelsetjänst har i någon form
"alltid" funnits.
När verksamheten fungerar så märks den inte.
Blir läckorna för många och inkompetensen kommer in i
systemet blir det enbart pinsamt !
Olika sorters registreringar, åsikts/grupptillhörighet är inget
nytt. Det nya är att allt går mycket snabbare nu.
Inte minst på global nivå. Samarbete över nationsgränser är
inget nytt påfund !
Internet har öppnat en ny marknad för åsiktsregistrering.
Google, Apple, Facebook... Vad vi företar oss på nätet går
att följa, vad vi tycker, våra intressen, var vi befinner oss...
Betal och kreditkort berättar o våra köpvanor osv. osv.
Det har talats mycket om den personliga integriteten. Vi kan
nog konstatera att det begreppet inte längre existerar.
