Au revoir
Eftersom jag närmar mig den övre gränsen på
tidskalan i profilen OM, (till vänster)....*
En bild, lite mera i tiden..
(... och, inte minst för att inläggen alltmer känns som
upprepningar, inte så konstigt kanske, med hundratals
inlägg efter drygt fem års bloggande!
Det har handlat om allt mellan himmel och jord, ofta
tillspetsade just för att få en reaktion och respons på
mina funderingar och påståenden.
Möjligen med motsatt effekt,kanske har mina satiriska
inslag och vinklingar inte alltid uppfattats,(uppskattats).
Lägg därtill alltför många andra intressen och aktiviteter
som pockar på uppmärksamhet...)
*... så känner jag att det är dags att dra mig tillbaka...
för att bli en emeritus...
kanske för att senare återuppstå, i ny skepnad.
Många ursprungliga bloggvänner har avslutat sitt
bloggande, och den återstående trogna kommenterande
skaran krymper så sakteliga. Paradoxalt nog samtidigt
som antalet besökare ökat !
Tyvärr utan att ge sig tillkänna...
Jag kommer naturligtvis inte att kunna avhålla mig från
att titta in på bloggen då och då. (Tills jag släcker ner
den helt), Vanans makt är stor.
Men nu säger jag tack och adjö från kalebassen.
Puss o kram, ingen nämnd och ingen glömd!
Förväntan
Syrendoft, skolavslutning, sommarlov. Den blomstertid nu kommer.
I denna ljuva sommartid. Ida sommarvisa. Visa vid midsommartid...
Älskade, odödliga sånger som skrivits om den tid vi nu går in i.
Man brukar ibland tala om folksjäl. Vilka vi är. Som folk.
Om något så är vi väl soldyrkare.
Efter en lång mörk höst och vinter är det sannerligen inte konstigt.
Men, det som borde vara en tid för återhämtning,(rekreation) blir
lätt till jäkt och stress och alldeles för många krav.
Vi förväntas göra vissa saker på semestern... helst långt bort, till
andra breddgrader.
Vi glömmer lätt vilket vackert land vi bor i. Fortfarande finns idyller,
allt är inte asfalterat. Inte än.
Förväntan blir inte alltid uppfylld.
Vi minns helt naturligt de bästa stunderna, glömmer lätt resten...
Stunder som har fastnat hos mig är tramporgeln på skolgården,
syrendoften i klassrummet, den förväntansfulla atmosfären...
Men även måsskiten på den nya blazern, grön och grann, just när
min mor och jag gick in på skolgården... mindre förväntat!
Kohagar, barrdoft, blomsterängar, sommarstugans doft, smultron.
Inga blickar bakåt och knappast några framåt. Det handlade om
nuet, eller snarare om många nu, efter varann...
Minnen som hänger med upp i åldrarna, blir till en återkommande
förväntan, men som aldrig kan bli riktigt detsamma...
För mycket vatten har runnit i bäcken där barndomens trollsländor
glimmade förbi.
