kalebass

Fri vilja

Har vi en fri vilja ?

I grunden har vi nog det. Men vad händer med den?

Vi präglas mycket tidigt av vad som förväntas av oss.

 

När tar omgivningens önskemål över om hur vi ska vara,

tycka och bete oss?

Hur vet vi egentligen vad som är vår egen ursprungliga vilja?

Barndomens, "jag vill, jag vill, jag vill," tas inte så värst

mycket hänsyn till...

 

Vi påverkas givetvis hela tiden av omgivningen.

Vi söker alla "lyckan". Men vad är lycka?

Är det att se ut på ett visst sätt. Ha dom rätta prylarna.

Synas på tv. Bo på landet. Följa trenderna?

Lyssna på butiksbiträdets "det ska vara så nu.."

Det är "inne" ! Vem vill vara "ute"?

Allt sådant ändras, det vet vi, det skiftar från tid till annan,

men vem orkar stå emot? Finns det vi vill ha i sortimentet

överhuvudtaget? Vem bestämmer, beslutar.

Marknaden vill få oss att tänka i vissa banor. Skapar ett

behov, som vi egentligen skulle klara oss utan.

Människan är främst ett flockdjur, vi fungerar oftast bäst

i grupp. Viktigt är att inte skilja ut sig alltför mycket från

gruppen. Men samtidigt vill vi ju också betyda något.

Synas, men lagom... eller, till vilket pris som helst !

Om inte känd så ökänd, bara inte okänd.

Men dom flesta av oss stannar nog vid lagom...

 

Hur ofta får vi vår vilja igenom.

Hur ofta får vi svälja vår stolthet.

Hur ofta tvingas vi följa strömmen.

Hur ofta blir det som vi tänkt oss.

Hur ofta tvingas vi kompromissa, hålla tillbaka?

 

Och, hur påverkar denna bortträngning oss, innerst inne ?

 

 

 

Återhämtning...

Dum, dummare, dummast

Avslut

Den fruktade 1:a femman i det sovjetiska ishockeylandslaget.

När det begav sig...

Namn som Krutov, Makarov, Larionov,Maltsev, Fetisov, Petrov,

Kasatonov och inte minst... Ragulin...låter som musik i öronen

om man gillar hockey.

Sovjet mejade ner allt motstånd, år efter år, generande enkelt.

Bländande teknik, snabbhet, och ett passningsspel som saknade

motstycke.

Sovjet var en stormakt.

En fruktad koloss.

Man hade intrycket av att Warsawapaktens överlägsna styrkor

skulle kunna krossa Nato på en eftermiddag!

Det visade sig vara en koloss på lerfötter.

Ingen substans, ingen ryggrad. Ingen som helst förankring hos

folket. På mycket kort tid föll det, som ett korthus.

 

Vem minns inte MAO,s anhängare, gastande med den lilla röda

i högsta hugg. Fanatiska människor med orubbliga övertygelser.

Kulturrevolution.

Intellektuella, konstnärer och oliktänkande fängslades och röjdes

undan. All makt åt folket. Vilket folk?

Vad skulle Mao ha sagt om dagens Kina ?

 

Man behöver inte vara speciellt politiskt intresserad eller vara

engagerad åt något särskilt håll utan att förundras...

 

Det kan svänga oerhört fort när stenen väl kommit i rullning.

Jag tror inte att västvärlden står utanför liknande omvälvningar.

Skillnaden ligger i att Mammon är en mycket stark gud, med

förmåga att limma ihop system som annars skulle falla isär...

 

Men, jag tycker nog att man kan se lite krackeleringar här och där...

 

Vägskäl

En av mina favoritbloggar, "Skogsnymfen ", finns inte mer.

Tråkigt.

Utan förvarning.  Utan förklaring.  Inget " hej då.."

men jag tror mig veta orsaken, och kan bara önska lycka till !

 

-----------------------------------------------------------------

 

Helt plötsligt började jag nyligen "anlägga" mustasch...

 (Det här är fullkomligt ointressant, jag vet. Det ligger farligt

nära ett outfit - inlägg..!) men...

plötsligt var den där. Vet inte varför, det blev bara så.

Omgivningen visade sig dock positiv, så det får vara så ett tag.

Det är verkligen bara en bagatell.

Ok, jag är själv nöjd. Men, varför just nu, har inte ägnat det en

tanke tidigare. Nu, känns det så definitivt och självklart...

 

Detta att avsluta något, gå vidare, att ändra riktning i livet

föregås ofta, men inte alltid, av en längre process, och helt

plötsligt har man bytt spår, och omgivningen står där, mer

eller mindre handfallen.

Att stå inför vägval, medvetna eller inte, inre och yttre, små

eller livsavgörande, händer oftare än vi tror.

Valet kan ha oerhörd betydelse senare i livet.

Eller faktiskt betyda livet !

Att skiljas från något/ någon, att avsluta, gå vidare, börja på

något nytt, är ofta svårt. "Att skiljas är att dö en smula" tror

jag någon sa... Den yttersta konsekvense av detta är väl när

någon går bort.

Slutgiltigt och utan återvändo.

Ibland utan förvarning,  förklaring, eller något "hej då.."

 

Förresten,

samlarmani och separationsångest. Har det något samband ?

 

 

 

 

 

Gosedjur-MördarApa ?

Är människan en krigisk varelse ?

 

Forskarna som är kluvna i två läger, är oense om det handlar

om den mänskliga naturen eller om det är kulturellt betingat.

Klicka gärna på bilden.

Man söker i programmet efter platsen för det första kriget.

Slutsatserna tycker jag dock saknar något.

När kallas det krig ?

När fler än fem är inblandade?  eller 15, 50, kanske 5.000?

 

Det första "kriget" föregicks naturligtvis av en mängd

mindre bråk, handgemäng och slagsmål, och eskalerade

i takt med att människorna samlades i allt större grupper,

bl.a. just för att lättare skydda sig mot angrepp. 

 

Att leta efter platsen för det första kriget, och grunda sina

slutsatser i vad en fyndplats innehåller, blir helt missvisande.

Att tro att spjut och pilspetsar och "spikklubbor"(!) enbart var

avsedda för jakt är otroligt naivt.

Vågar nog påstå att programmet var något vinklat !

 

Jag vill inte kalla människan för mördar-apa, men däremot

att vi är ytterst våldsbenägna!  Vi bör inse detta, att vi har två

helt motsatta sidor ! Då först, kan vi göra något för att minska

de främsta orsakerna till krig och våld;

Orättvisor och ojämlikhet !

 

 

Säkerhet