Bristande knoppar
Ord, som beskriver en aspekt av tillvaron.
Karin Boye avslutade sina dagar 23 april 1941.
Hon blev funnen sittande vid en stor sten på en kulle med utsikt
över sjön Mjörn, en mycket vacker plats, fyra dagar senare.
Årstidsväxlingarna, något som de flesta av oss inte vill vara utan.
Våren är en svår tid för många, inte minst alla pollenallergiker.
Det obarmhärtiga ljuset. Skönheten, som rimmar illa med hur det
känns inombords...
Vårdeppressioner är mycket vanliga i vårt avlånga land.
Allt från trötthet och allmän håglöshet till djupaste kris.
Vetskapen om att det är ett naturligt tillstånd, som går över,
är en klen tröst när man är mitt upp i det, men kan kanske
åtminstone bidra till att göra det mer hanterbart.
" Då, när det är värst och inget hjälper,
brister som i jubel trädets knoppar..."
Tillvaron
Det ÄR ett fascinerande ämne. Något som vi människor har undrat över
så länge vi haft några celler att undra med.
Varför finns vi...finns det någon mening..?
Min mening är att;
Tillvaron finns runt omkring oss, och i oss.
Vi är en del av tillvaron, och tillvaron upplevs genom oss,
genom våra sinnen, tankar och drömmar.
Vi är beroende av tillvaron.
Tillvaron skall ses med respekt, utan den är vi ingenting.
Naturen kan slå tillbaka, inte i vrede, utan som en
självklar konsekvens.
Tillvaron består av allehanda djur, växter och mineraler.
Människan är också ett djur, bland alla andra.
Det är i tillvaron vi lever, rör oss och finns till.
Vi är i tillvaron och tillvaron är i oss.
Spännvidd
Från våra innersta tankar till universums utmarker.
Frågor om varifrån, hur och varför.
Det är funderingar som kräver att vi stannar upp,
tar oss tid att reflektera över oss själva och vår
plats i tillvaron.
-------
Bilderna (som inte har något med övriga texten att göra) är
från "Halv åtta hos mig. Grillmästarna. Hoppas det smakar".
Ett axplock av den uppsjö matlagningsprogram som finns att
se på tv, ihop med inrednings- restaurering och div. realitysåpor.
Från de inre obekväma tankarna till de imaginära bilderna av
en verklighet som vi passivt matas med...
Blod
Drömmen om evigt liv är långlivad...
Nu har den kanske väckts igen. Av vetenskapen, som upptäckt
att ett ämne i nytt, ungt blod kan fördröja åldrandet och återställa
vissa funktioner i kroppen.
( Klicka gärna på bilden för mera info.)
Ett samband, om än långsökt, finns i vissa Draculalegender, där
vampyren suger blod, framförallt av unga, sköna kvinnor, för att få
evigt liv.
Lika sant är att vissa figurer i bibelns berättelser, av någon anledning,
blev mycket gamla... tex. Methusalem 969 år, Lemek 777 år, och
värstingen Enok som vissa tror lever än...
Om Jehovas vittnens vägran att tillåta blodtransfusioner har nåt med
saken att göra låter jag vara osagt... där är det ju enbart en begränsad,
utvald skara som tillåts gå vidare in i evigheten...
Ett något friskare liv på ålderns höst vore väl inte så dumt ändå.
Men ett evigt liv tror jag för övrigt är överskattat, de flesta har säkert
nog med det som är...
Avbrott
Som sagt. Det finns alltid dom som har det värre.
Dock en föga tröst när man befinner sig mitt i en downperiod.
Jag har dragit mig tillbaka, tagit en time-out, gömmer mig i
"busken", slickar mina sår... (Kattmänniskan i mig).
Återkommer dock snarast.
Nåja, det rör sig om en ovanligt djup vårtrötthet, (depression?)
förmodligen till stor del förorsakad av tidigare långvarig influensa.
Plus en del annat smått o gott som lägger sordin på tillvaron.
Tillvaron som i viss mån går att påverka.
Men inte alltid.
Förtydligande; en tillvaro som vi gärna tror oss kunna påverka !
