kalebass

Marktjänst

" Din mamma jobbar inte här "

 

Vanligt anslag på många arbetsplatser. (Inlägget tar inte upp arbetsfördelningen

hemmavid ).

Den som först börjar med att fixa kaffe till de övriga, och dessutom städar undan

efteråt, får oftast fortsätta med det.

Så långt behöver det ju inte gå, förstås...

 

Att bli servad och ompysslad är något som vi alla förhoppningsvis har med

oss från vår första tid i livet, en nödvändighet, (inte många djur vars ungar

är lika hjälplösa!) och är förstås också en behaglig känsla.

Senare i livet finns det yrkesgrupper som tar hand om marktjänsten.

 

Hur värderar vi denna service, och människorna bakom den ?

Vad händer med dessa människor när dom inte längre orkar...

Hur ser vi på dom, i praktiken ?

 

Synen på dom som råkar mest illa ut av nedskärningarna, inom skola, vård

och omsorg, senare arbetslöshet... ska man bry sig om dessa ?

Eller är var och en sin egen lyckas smed ?

 

Människor har en benägenhet att utnyttja andra människor till sin egen

fördel och vinning. ( jodå, jag vet att det finns undantag, jag har mött flera

stycken..) men det är egentligen inte mycket som förändrats här i livet.

 

Strukturens pyramidform (se inlägget om Kapitalism nedan) kommer

förmodligen att bestå, kanske så länge som det finns fler än en individ

på planeten.

 

Själv brukar jag försöka pyssla om och hjälpa de jag har omkring mig med förhoppningen att jag ska bli ompysslad tillbaka. Tyvärr är inte det fallet alla gånger. Egoismen hos många medmänniskor verkar vara väldigt stark...

Visst är det otroligt lätt för somliga att utnyttja andra till sin egen fördel. Och det värsta är att de själva anser det vara helt OK. Var finns gemenskapen, samhörigheten och tilliten? Och var finns känslan av att vi alla måste hjälpas åt och inte försöka smita undan vårt eget ansvar?
Kram

Det ser ganska mörkt ut just nu, människan mår inte bra. Kanske det är lika så gott att sätta sitt hopp till en rejäl krasch, som David Jonstad i tidningen Effekt:

http://effektmagasin.se/vart-basta-hopp-ar-en-krasch-papperstidningen

Ja,PerAnders och Rozie, egoismen är stark, och ansvar tycks inte många veta vad det betyder.
Anita,jag tycker Jonstad har rätt i det mesta. Deprimerande att läsa delar av kommentarerna på hans sida. En krasch kommer nog, frågan är om makthavarna får för sig att lösa den med militär...