Ögonblick
Det gäller att ta lärdom av det förflutna utan att fastna där. Men också att försöka se framtiden utan att se den som en tillflykt.
Visst är det så. Det är lika lätt att fastna som att längta framåt. Ofta försöker man dessutom att fördriva tiden... som om den inte svischar förbi snabbt nog. Det gäller att ta tillvara ögonblicken.
Att lära av dom...
Nu fick jag tänka efter en stund och håller helt med dig. Själv befinner jag mig fast förankrad i skärningspunkten. En kraft drar åt det förflutna. Mycket p.g.a. allt som får göras, ändras, sägas upp, boupptäckning och mycket mera.
En annan kraft drar mig åt framtiden som ser helt blankt ut just nu. Fast kan man inte avsluta det förflutna kan man inte heller blicka åt framtiden. Det är ett märkligt tillstånd.
Du är inne i en väldigt jobbig tid Kristallina. Allt ställs på sin spets. Du känner dig efter det som hänt fast i nuet,(i skärningspunkten,som aldrig står stilla), Många människor ger sig inte tid att sörja utan skyndar vidare. Med oläkta sår som resultat.
Du tog dig tid att fundera över inlägget! Och du kom fram till kärnan... Tack och kram!
Så kloka funderingar. Ett nu är lika flyktigt som dimman och vinden. I ett ögonblick är det borta. Men skärningspunkten är intressant. Kan man balansera där i krysset mellan då och sen?
Planen ligger i framtiden men så fort vi sätter igång att förverkliga den hamnar allt bakom oss i förfluten tid. Så vad är egentligen nu?
ska man göra sina att-göra-listor eller borde man bara strunta i dem..
Skärningspunkten har flyttats innan vi hunnit skriva en "attgöralista"... men visst borde vi generellt strunta i mycket onödigt!
Tiden ja, den går. Det var länge sedan artemilia, välkommen tillbaka! (din URL ?)
