I bubblan

Omvärlden är hård och brutal.
 
De mänskliga rättigheterna inskränks alltmer.
Yttrandefriheten är inte längre självklar, kritik mot företag bestraffas
och angiveri uppmuntras...
Välfärden monteras ner, sjukvården går på knäna.
Orkeslösa äldre får klara sig bäst dom kan, hemma.
 
Listan går att göra mycket lång...
 
Det blir lite mycket att ta in.
 
Lättare då att hålla sig inom den egna sfären.
Där har man en, om än bedräglig, men ändå en känsla av kontroll över
tillvaron. Mitt bland kastruller, katter och gardiner... Tryggt och invant.
(Det finns tretton bloggar på dussinet om dessa ämnen).
Utåt sett är den egna framgången och lyckan viktigast.
Det började redan på åttiotalet med yuppiegenerationen... Individualismen.
Envar sin egen lyckas smed.
 
Ja, det ÄR jobbigt. Rent av tjatigt att bli påmind om eländet.
Man har nog med sitt eget.
Men, det är just det där om medvetenhet.
Vart är vi på väg ?
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0