en Sökare
Jag tror inte att den gamle straffande, hämndlystne guden från
gamla testamentet har skapat människan. Människan utgör inte
målet för skapelsen. Skapelseprocessen pågår fortfarande !
Största misstaget är att vi sätter oss själva i centrum. Vi ser att det
händer saker runt omkring oss som vi inte har kontroll över, vi
försöker då att ordna och förklare. Vi bahöver en högre "makt".
Människan skapade gud. Till SIN avbild, och gav honom givetvis
mänskliga egenskaper !
Tro på människan, det är inte lätt det heller...
Det finns två sidor av människan ; hon är altruistisk, osjälvisk, hyser
kärlek till medmänniskan, andra varelser och naturen. Å andra sidan
är kärleken egoistisk, hänsynslös och grundad på maktbegär.
Hos alltför många människor är den andra sidan alltför dominant.
Människan har väldigt lätt för att bilda exklusiva föreningar och
slutna sällskap. Allt för att känna sig utvald, lite förmer än andra.
Avguden, det är vi själva !
Jag är en sökare.
Jag tror på att det finns någonting mer, bortom, eller varför inte inom,
Oavsett, så lever vi i detta något, och detta något finns i oss, och allt
är så ofantligt mycket större än vi någonsin kan förstå...
Tack för en tänkvärd text om sökande!
När jag var liten trodde jag att Guden (med stort G) var en ganska dominant och sträng herre. Ödmjukt bad jag aftonbön i smyg om kvällarna i hopp om att vara tillräckligt god inför Guden.
Barndomens tro förvandlades till något annat - något som ligger mer nära - något "allomfattande" inom oss.
Och även om jag tvekar ibland, tar fram mina skeptiska tankar och ifrågasätter meningarna, så slutar jag aldrig att söka. Livet är alldeles för spännande för att låta bli :)
Lena
Skönt att du hörde av dig Lena, blev lite orolig av någon anledning..? Jo, att söka innebär ju att man "träffar på" olika vägar, samtidigt med att man lätt kan känna sig vilse ! Då finns det en bra, trygg sak som en tänkare sa, och som jag tror på ; "oavsett vad man tror eller inte tror, så kommer man fram i alla fall.." Det här med synd, straff o evig förtappelse är "maktens" ord. Finns det ett helvete så är det här på jorden. Det sa min mormor!!!så de så!
Kram på dig
Intressant skrivet! När jag funderar över människan tänker jag att vi alla föds som oskrivna blad, att vi genom vår uppväxt och påverkan från yttre faktorer lättare ger uttryck för beteenden som klassas som "onda" eller "goda". Någonstans vill jag tro att inom oss finns det en själ, en själ som söker ro och bara vill vara lycklig. Att få älska och bli älskad. Vi vet inte hur vi ska gå tillväga, vi är osäkra och rädda. Jag tror framför allt rädslan har stor påverkan till vilka vi är och vad vi gör. Min önskan med mig själv och mitt eget liv är inte att förstå eller komma i på livets mening. Jag vill bara leva mitt liv med mening. Veta att där fanns lycka, glädje och kärlek och att genom att sprida det till andra blev berikad själv.
Fina ord, Tack Sophie! En sån kommentar värmer...
Fint skrivet. Gud är människans påhitt, så mycket står klart i min värld. Sen när jag har bestämt mig för att inte tro på Gud (det gör jag alltså inte) har jag inte lika lätt att bestämma mig för vad jag då ska välja att tro på. Jag vill tro på människan och att hon kan vara god, osjälvisk och full av kärlek - även om jag tyvärr många gånger tvivlar...
Hej å tack för titten hos mig. Du har en intressant blogg själv, och återkommer gärna.
Kram Lilitha
