Vilse
Tankar i halloweentider...
Barn gillar spökhistorier.
Att bli "lagom" skrämd, och att skrämma andra. !
Människor har berättat historier för att skrämmas, sedan urminnes tider,
vid brasan med skuggorna spelande mot väggarna, och med mörkret
som tätnar utanför fönstren...
Att bli skrämd, och efter att ha lämnat biosalongen känna befrielsen;
"det där hände inte mig". Man är tillbaka till vardagens lunk igen.
Reptilhjärnan har fått jobba lite...
Det handlar mycket om inre trygghet.
Att kunna skilja på fantasi och verklighet, att hitta tillbaka igen...
Inte tappa bort sig själv och gå vilse, inte minst efter utflykter i
cyber-rymden...
D´fobia;
En liten egenhändig filmsnutt om sökandet efter utgången...
( Så har vi ju förstås "vilse i pannkakan ", den kommer alltid att finnas där..)
Krutrök
Kapitalismen och imperalismen kritiserades starkt
stora delar av 60-talet och under 70-talet.
Bourgeoisien stod inte högt i kurs.
Sedan hände något...
Min gissning är att på samma sätt som klimatet
skiftar under historiens gång, så ändrades även
mänsklighetens inställning och förhållningssätt.
Solidariteten flög sin kos...
... och egoismen tog vid.
Under 80-talet började yuppies dyka opp.
Det rådde högkonjuktur och individualismen frodades.
Kunsultfirmorna, som gick tretton på dussinet,
blomstrade under 90-talet. Konkurrensutsättning av
offenlig verksamhet kom högt på agendan.
Där är vi fortfarande, Mammon är seglivad och stark!
Den kraftfullaste bland gudar.
Paradigmskifte,
är en benämning på fenomenet.
(eller enklare uttryckt; krut genererar mer pengar...)
Från flower-power till gunpower ?
Godheten
" En dokumentär som tar tempen på tidsandan
av girighet, egoism och dyrkan av Mammon. "
( ord som jag använt ofta i mina inlägg..!)
Klicka gärna på bilden och se filmen som Svt. valde
att inte visa före valet...
att inte visa före valet...
Förmodligen den viktigaste dokumentär som gjorts
under de senaste femtio åren!
Obs. filmen ligger kvar ovanligt kort tid på Svtplay.se
Uppdatering.28/10
Filmen finns nu att se på you-tube !
Stundens allvar
Hur var det nu, med nuet ?
Långsamhetens lov... Flow.
Att vila och leva i nuet är eftersträvansvärt, men inte lätt.
Nuet beter sig annorlunda beroende på hur vi mår.
Allting är relativt.
I vissa fall vill vi bort från nuet. Dra oss undan. Fly.
Det korta undflyende nuet kan upplevas outhärdligt långt !
Under sömnlösa nätter. Kvalfylld väntan. Leda...
Vid oändlig, tröstlös sorg.
Det som händer nu kommer alldrig tillbaka. Det har varit.
Nuet blir, som vi vet ett förflutet... ganska så snart är det ett
minne som sakta förbleknar...
Detta skulle kunna vara en trösterik tanke, som mildrade stundens
plåga, " vad spelar det för roll om hundra år ".
Men fullt så enkelt fungerar vi ju inte.
Vi lever i nuet,
men när vi försöker greppa nuet, är det som bortblåst.
Men under jobbiga stunder upplevs nuet som fastfruset.
Vi lever just då, i stundens allvar.
Känns lite bakvänt...
.........................
Ps. Varför jag använder mig av samma bågskyttebild ?
Jo, jag kan inte komma på en mer passande illustration till
kombinationen nöje och allvar i samma moment !
I det närmaste total koncentration i nuet, samtidigt som det
inte har någon som helst betydelse om hundra år...
Nyanser av sepia
Enformigt och monotont, tycker många om Ravels "Bolero".
Man tycker inte om upprepningarna, utan blir nervös, uttråkad
och mår allmänt dåligt.
Själv tycker jag om temat som sakta skrider fram mot ett crescendo.
Monotont..? Nej, men kanske efter att ha hört stycket lite för ofta...
Vad är då skillnaden mellan monotoni och minimalism ?
Många säger sig inte höra skillnaden.
Ett monotont ljud förändras inte.
Tonen eller rytmen förblir densamma hela tiden.
Det "händer" ingenting.
I ett minimalistiskt verk däremot händer saker på vägen, om än
med mycket små subtila förändringar och förskjutningar i ljudbilden.
Framåtskridandet kan ibland upplevas terapeutiskt !
( eller också blir man galen:-)
Lyssna gärna på dessa kompositörers verk, perfekt efter en arbetsam
pressande dag...
Philip Glass, Terry Riley, Steve Reich och Arvo Pärt...
---------------------
Det monotona dunkandet från tågrälsen upplevs väl mest som
rogivande och sövande. Knappast irriterande. (Detta ljud är tyvärr ett
minne blott, det finns inte längre några rälsskarvar !)
Kanske är det så att många av oss undermedvetet återupplever
den trygga tiden i livmodern och det lugna rytmiska ljudet av vår
moders hjärtslag...
Historiekryssning
En tur på Göta kanal är som att resa tillbaka i tiden.
En tid utan stress.
Stäng mobilen, (behåll ev. kamerafunktionen på) och du har
enbart dig själv(?)utan att kunna påverka skeendet.
Du lever i nuet, just där och då, stoiskt inväntande slussarna.
Det kan också ses som en resa i sig själv.
Lägg gärna märke till din egen reaktion.
Blir du rastlös, eller uttråkad... För lite action?
Kanalen har, inte för intet, kallats " skillsmässodiket "
( Gäller enbart på tu man hand, och med egen båt!!!)
Många "lustiga" historier finns om detta.
Kanalbåtarnas besättning gör allt för ditt välbefinnande.
En mycket avkopplande resa som varmt rekommenderas!
Det går helt enkelt inte att ha bråttom !
Komplexitet
Samtidigt som människan kan begå de lägsta av handlingar
som tänkas kan, så är hon kapabel att uträtta storverk, osjälviskt
till allas bästa. Vill gott, och delar med sig av det goda.
" Madonna of the Meadow " Raphael 1505.
Tusental, ja tiotusentals mer eller mindre kända människor har
komponerat himmelskt vacker musik, ståtliga byggnadsverk,
odödliga litterära verk och måleri. Kultur, vetenskap och medicin.
Människor som ägnar hela livet åt att hjälpa andra.
Delar med sig av sin kunskap, utan egen vinning.
Otaliga anonyma människor har offrat sina liv för att rädda andras.
Ett oräkneligt antal kämpar hela sina liv för att göra det drägligt att
leva, för sig själv och anhöriga.
De flesta av oss tillhör väl den senaste gruppen.
Lite av vardagshjältar i all blygsamhet. Inte sant?
Människan är i sanning en komplex, dubbelsidig varelse...
Varje människa är en ö
( och man vet aldrig vad som väntar bortom nästa krök).
Ingen människa är en ö... ett slitet men i huvudsak sant uttryck.
Vi påverkar och blir påverkade av omgivningen vare sig vi vill
det eller inte. Vi kan om vi vill, till en viss grad isolera oss på denna ö.
Den ö, som till största delen består av våra minnen, erfarenheter och
influenser, intryck och inlärningar.
Hur mycket av denna ö som består av oss själva och inte är avlagringar
påbyggda av omgivningen, är svårt att sia om.
Men vi kan ana... hur mycket går egentligen vår väg. Hur mycket måste
vi kompromissa, anpassa oss. I det sociala livet såväl som det mentala.
Frågan har ställts förr; är det vårt eget "sanna" jag som saknas.
Under ytan på vår kära lilla ö..?
Alltfler mår väldigt dåligt i samhället. Den psykiska ohälsan ökar!
Liknelsen med en ö går att vända åt andra hållet.
Under vissa omständigheter i livet är varje människa verkligen en ö !
Isolerad i en bubbla eller utspädd utan egen substans.
Visst upplever vi alla att vår egen påverkan oftast är skenbar.
Vi uttrycker vår önskan, utan något som helst resultat.
Ser vi tillbaka många år i tiden så inser vi att historien upprepar sig...
Hur liten betydelse individen har. Hur vi mer eller mindre ständigt blir
förbisedda, överkörda...
Tar vi inte tag i vår egen situation, så gör någon annan det.
