kalebass

Ett favoritcitat som följt med mig ett antal år och vars
innebörd för mig blir allt klarare allteftersom tiden går...



Genom att byta miljö kan man få en välbehövlig distans
från vardagen. Bort från många av de problem som
tynger, inse att dom är ganska små, trots allt.
Vi är inte världens nav...
Men,
man kan aldrig komma undan, fly från sig själv, vare sig
det handlar om en fysisk resa eller på det mentala planet.
Jaget har man med sig, oavsett var man är.
Som en skugga.
Förr eller senare är det ikapp, och man kommer inte förbi
kan inte hoppa över eller krypa under.
Vi bär det genom livet, som en ryggsäck,
ett ok eller ett kors, kalla det vad man vill...
Vissa klarar att kasta det av sig genom att bearbeta och
lösa problemen allt eftersom, andra försöker med att sopa
det under mattan, med sämre resultat.

Vad består då oket av ? Krav, mindervärdeskänslor, skuld,
krossade drömmar, besvikelser...
Kraven kommer av förväntningar från omgivningen, under
hela uppväxten, men också från oss själva.
Mindervärdeskänslor när vi inte når upp till kraven.
Skuldkänslor för att vi inte räcker till.
Drömmar som inte slagit in pga. att dom varit alltför
orealistiska och egentligen inte varit våra egna.
Att det inte blev som vi tänkt oss bäddar för besvikelser.

Att sikta mot stjärnorna
och kanske träffa bland trätopparna
är inget dåligt försök,
så länge man minns förutsättningarna.
Att sikta mot roten
och träffa sig i foten
gör däremot ingen människa glad...

Man kan se, och tolka tillvaron på en mängd olika sätt.

Det beror dels på vår barndom, var vi växte upp och hur,
kärleksfullt och tryggt eller som en i mängden...(jodå, man
kan känna trygghet i mängden)

Våra föräldrar, lärare och inte minst kamrater betyder
oerhört mycket för hur vi utvecklas socialt och i oss själva.
Men även under mycket liknande förutsättningar kan
skillnaden bli stor.
Det är mycket som påverkar vår bild av omgivningen.
Nu för tiden tillkommer på ett allt tidigare stadium dessutom
massmedia, TV och video, att sovra bland alla dessa intryck
är inte helt lätt.
Det var enklare förr,men å andra sidan visste man inte så
mycket om vår omvärld. Man var naiv !
Man lär så länge man lever men jag tror att mycket från
barndomen finns kvar i bakgrunden.
Inte att förglömma våra gener, anlag och kulturarvet.
Växer man upp mitt i en krigssituation eller i svält, eller i
vår egen trygga jämmerdal... allt påverkar givetvis vår bild
av tillvaron.
Politiskt, religiöst, humanistiskt, egoistiskt...
När man ser sig omkring i världen är det lätt att känna hopp-
löshet. Meningsmotsättningarna tycks oöverstigliga.

Det finns stora skillnader i åsikter och uppfattning bland oss
människor, men också stora likheter !

Livet består av en mängd NU som oavbrutet avlöser varann.
När vi försöker fånga nuet, är det redan passerat.
Det följs av nya nu, vi stannar upp för en sekund, känner vind-
draget, doften, tonen. I samma stund som vi reflekterar över
detta nu, så är det över...

Man kan inte leva i nuet.
Det är ett önsketänkande och ett tankefel.
Barnets lyckliga förmåga att leva i nuet är ingen förmåga, det
är snarare en brist på att se sammanhang. Ett barn inser inte
konsekvenserna av sitt handlande, liksom det inte heller kan
förstå orsakskedjan som ledde fram till handlandet !

" Det förflutna finns i dina minnen,
 det närvarande finns i dina sinnen
 och framtiden finns i dina visioner."
                                    ur "Bekännelser" av Augustinus

Däremot kan man försöka leva i stunden.
Vara mera närvarande i nuet.
Det kan man och det bör man. Helt utan ett visst sneglande
bakåt och framåt låter sig inte göras förstås, det skulle kunna
sluta med tråkigheter.. men,
Inte låta det förflutna tynga ner. det förgångna kan man ändå
inte ändra. Enbart ta lärdom utav !
Att för en stund inte oroa sig för morgondagen, inte ta ut något
i förskott, det vore ju som att uppleva ev. "missöden" två gånger.
Visst kan man planera för framtiden, men även inse att vi inte
vet något om den. Ingen vet vad som väntar runt nästa krök.

"Vart tog tiden vägen..?" Säger vi när vi sysslat med något som
intresserat oss så att vi varit helt uppslukade av denna syssla.
Vi glömde tiden. (Hade vi fångat nuet så skulle magin vara
bruten i samma ögonblick.)

Lära av det förflutna,
inte upprepa uppenbara felaktigheter.
Inte stressa förbi nuet,
vi har en förmågaatt slå ihjäl tiden !
Vara rädd om framtiden,
den skapas NU,
lämna den i så gott skick som möjligt.