Sakletare
Har jag nämnt att jag är sakletare...
Hittade paradiset för prylgalna i Varberg.
Butiken med allt utom gott om plats !
Fullständigt galet, och underbart. En butik fylld av atmosfär, inte minst beroende
på en mysig ägarinna !
Naturligtvis hittade jag något till samlingarna...
Ett besök rekommenderas varmt.
Mylingen
Som bekant befolkas folklorens natur av allehanda skrämmande
väsen. Näcken, huldran, vittror och vättar...
Bakom varje figur döljer sig oftast något tragiskt.
Det mest tragiska av dessa väsen är väl mylingen ;
ett spädbarn som odöpt dödats av sin mor, (ogift, ensamstående).
Detta var tyvärr inte ovanligt förekommande i fattig-sverige.
Orsaken var oftast omgivningen och inte minst kyrkans
intolerans och fördömanden.
Den lille "går igen" sökandes ett namn, en identitet.
Att förlora sitt ursprung i sagans form...
... ännu sitter Tuvstarr kvar och ser undrande ner i vattnet...
Ur sagan om prinsessan Tuvstarr, illustrerad av John Bauer.
Vad är en människa?
Av synd född, enligt bibeln.
I svensk dopritual "befrias" den nyfödde från mörkrets krafter,
över till ljuset och Jesus.
Skulle ett spädbarn avlida odöpt, hamnar det i helvetet, alltså
tillbaka till Satan !
En åsikt som inte framkommer så ofta numera i svenska kyrkan,
men som i hög grad framhålls av de frireligiösa.
Intolerans och fördömanden förekommer givetvis även idag !
Fundamentalister, finns inte bara utanför vårt lands gränser.
Vi har en egen, inte så liten skara, även här hemmavid.
Återkomst
Det har varit en skön sommar, även om värmen varit lite påfrestande,
under för lång tid i min smak. Lagom är bäst.
För mycket eller för lite skämmer allt.
Nu ser jag fram emot en härlig sensommar och höst. Med hög klar luft,
blå himmel och vackra färger, och skogar doftande av svamp !
Dessa vackra (!) vinterbleka fötter (man ska tycka om sina fötter,
det har Birgitta Andersson sagt!) har släppts fria under sommaren.
En frihet från alla krav och måsten.
Att bara drälla omkring, göra ingenting är en konst.
**********
Mitt sökande efter Näcken blev som väntat resultatlöst.
Men, som jag skrivit i ett tidigare inlägg: Sökandet, så finns han
i mitt fall att finna inombords. Något som gått förlorat på vägen.
Ursprunget, det omedelbara spontana, det "mörka och farliga".
Får se om jag lyckas få till en balans mellan förnuft och känsla...
"Storsjöodjuret" vägrade att visa sig... kanske av samma anledning?
Fenomenet handlar troligen om vår fascination av det okända
mystiska, spännande, rent av farliga i tillvaron.
En fara som kan undvikas, när vi så önskar...
Det har hänt mycket, inte minst runt om i världen senaste tiden.
Mycket att tycka till om.
Men, först blir det ytterligare besök bland oknyttet...
