Liv
Mm, vissa dagar funderar man mer över livet än andra. Tänker på hur betydelsefulla vi är och ändå inte. Hur orättvist livet är och att man antagligen aldrig kommer att förstå vissa saker... Kram
Min livsfilosofi har vuxit fram gradvis under livet och kan sammanfattas så här: "Det gäller att göra det bästa av de förutsättningar som finns". Själv är jag först och främs inriktad på att må bra. Då kan jag också upprätthålla kraften att stötta andra att må bra.
Livet kan vara ett helvete för många. Alltför många barn far illa, barn födda i välfärdssverige, långt borta från krig och svält ! Man står maktlös och tänker på att det krävs licens för att köra bil...
Jag vill kontra med något jag såg på youtube häromdagen. Det var en intervju med C G Jung på ålderns höst, han var drygt 80. Med en oerhört vital och nästan spefull blick tittade han på reportern och sa att man bör leva varje dag som om man ska leva i flera decennier än. Om man inte gör det börjar man dö när man fortfarande lever, sa han.
Inte alltid så lätt att leva upp till, men det finns något trösterikt i hans ord. Jag lever, vet inte varför, men så länge jag lever har jag en enda uppgift: att leva.
Oj, då, det blev livfullt värre! Hoppas du kan ta bort ett par av inläggen. :-)
Jag har ingen husgud, men om jag skulle haft en så är det Jung ! Han har naturligtvis helt rätt, att gräva ner sig i förtid är inte särskilt meningsfullt. Man vet aldrig vad som väntar runt hörnet! Men ibland verkar det inte finnas något hörn... Ps. tog bort EN, två försvann ! vågar inte klicka mer...dina kommentarer är alltför betydelsefulla !
Två kvinnor ringde på min lägenhet för några veckor sedan. De undrade om jag trodde på gud och jag började glatt dela med mig av hur jag tänker om saken;
'jag kommer aldrig att kunna förstå hur rymden kan vara oändlig och jag är lugn med att inte förstå. Jag tror inte på en gud, men jag kan be ibland till mitt undermedvetna. Jag tror på den energi som finns mellan oss människor.'
De två kvinnorna började berätta om sin tro och jag tyckte att det hela var trevligt till en början. Människor som möts och utbyter tankar och ideer. Men efter ett tag började allt kännas väldigt ojämt. Det spelade ingen roll vad jag tänkte, bara deras tankar räknades. Jag frågade vad deras syfte var att prata med mig. De kom från Jehovas vittne och sa att de ville rädda mig från att dö när jorden går under. Jag blev så ledsen. De var inte alls där för att möta mig och lyssna på mig utan enbart för att sälja sin idé. Jag sa bara till dem att jag inte tror på gud och att jag kommer dö i undergången. De gick. Och när dörren stängdes grät jag. Mycket. Vilket jäkla slöseri att gå runt så där och knacka dörr och sälja. Allt annat känns vettigare!
det var jag som skrev ovan.
Roligt att du hörde av dig! Ja, det är lätt att bli besviken på människor. Speciellt när det kommer till religion! Och i synnerhet Jehovas som anser sig vara utvalda, och därför dömer ut andra... Dessa människor och många andra trosinriktningar har missat det främsta och viktigaste budet; älska din nästa såsom dig själv.
