Strutsmentalitet
Själv tycker jag att jag kommit så långt i min självkännedom att jag tolkar min kropps signaler ganska bra. Om den psykiska belastningen blir för hård då slår kroppen bakut och jag ser till att varva ner. I samhället ökar polariseringen mellan olika grupper; invandrare - svenskar, norrlänningar - stockholmare, högutbildade - lågutbildade. De signalerna blir mer och mer tydliga och det är hög tid att vi agerar.
Ja, signalerna borde kunna väcka en död, men folk och myndigheter går på i ullstrumporna, som envisa tröga zombies...
Att spela död är nog en av de bästa instinkter vi har för att överleva, ironiskt nog. Iallafall på det sätt som jag tolkar det. I ett tillstånd av skendöd, då lessnar ju folk till slut på att försöka peta på en med pinnar, alternativt inte kan skada en, för ja, man är ju redan dead n gone.
Haha, älskar din sista mening! :D
Det är sant att det ibland kan vara en bra strategi. (Liksom att spela dum; inte förstå). Men detta utnyttjas ofta av makthavare och översittare. Vill vi ha en förändring är det bästa att säga ifrån.
Vissa rovdjur struntar i underkastelsen och börjar låta sig väl smaka...
Ja, många skulle behöva en sån, eller att man i ett obevakat ögonblick skriker in i örat; VAKNA !