Going on...

Ett favoritcitat som följt med mig ett antal år och vars
innebörd för mig blir allt klarare allteftersom tiden går...



Genom att byta miljö kan man få en välbehövlig distans
från vardagen. Bort från många av de problem som
tynger, inse att dom är ganska små, trots allt.
Vi är inte världens nav...
Men,
man kan aldrig komma undan, fly från sig själv, vare sig
det handlar om en fysisk resa eller på det mentala planet.
Jaget har man med sig, oavsett var man är.
Som en skugga.
Förr eller senare är det ikapp, och man kommer inte förbi
kan inte hoppa över eller krypa under.
Vi bär det genom livet, som en ryggsäck,
ett ok eller ett kors, kalla det vad man vill...
Vissa klarar att kasta det av sig genom att bearbeta och
lösa problemen allt eftersom, andra försöker med att sopa
det under mattan, med sämre resultat.

Vad består då oket av ? Krav, mindervärdeskänslor, skuld,
krossade drömmar, besvikelser...
Kraven kommer av förväntningar från omgivningen, under
hela uppväxten, men också från oss själva.
Mindervärdeskänslor när vi inte når upp till kraven.
Skuldkänslor för att vi inte räcker till.
Drömmar som inte slagit in pga. att dom varit alltför
orealistiska och egentligen inte varit våra egna.
Att det inte blev som vi tänkt oss bäddar för besvikelser.

Att sikta mot stjärnorna
och kanske träffa bland trätopparna
är inget dåligt försök,
så länge man minns förutsättningarna.
Att sikta mot roten
och träffa sig i foten
gör däremot ingen människa glad...



Kommentarer
Postat av: anita

En gång frågade jag en psykiater vad som händer med allt det som en människa inte tar itu med. Han svarade att ju äldre personen i fråga blir, desto mer kommer alla tillkortakommanden och annat som drabbat personen att införlivas med personligheten. Ju äldre vi blir, desto svårare blir det alltså att skilja ut vad som är sant och äkta hos oss och vad som lagts på oss som överbyggnader. Då blir det förstås ännu svårare att bringa någon reda i sorgesången. Sorgligt! Och en förklaring till att man ofta upplever att människor sitter fast utan möjlighet att komma loss.

2012-06-12 @ 17:52:29
URL: http://www.pyttiminpanna.wordpress.com
Postat av: KaosJenny

Väldigt bra citat och tänkvärt... We can run but we can´t hide ;) och samtidigt så tror jag att ju äldre man blir (om man är öppen för förändring) så kan man förstå mer och mer och släppa oviktiga saker... Och jag tror att även människor som sitter väldigt fast KAN komma sig loss från sig själva... Ibland, eller rätt ofta, står vi själva ivägen för vår utveckling... Kram

2012-06-14 @ 12:19:40
URL: http://fantastisktkaos.blogspot.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0