Vägskäl
Om jag vore din "omgivning" skulle jag uppmuntra dig att lägga undan rakhyveln/apparaten helt och hållet. Jag har alltid varit svag för helskägg:)
Det är stor skillnad mellan att själv frivilligt göra ett val i en ny riktning och att ställas inför fullbordat faktum. Att mista en livskamrat, exempelvis. Utrycket "aldrig mer" får då en ny, outhärdlig innebörd . . .
Glömde: Jag tror absolut att samlarvurm handlar om att inte våga släppa taget . . .
Jepp, det tror jag absolut. Att samlarmani och separationsångest har ett samband.
Tack Anita. Det får nog bli så :-)
Ja nog är det skillnad på frivillighet och att drabbas av något.Just det där oåterkalleliga... Det finns ju tyvärr ingen repris eller ångraknapp i verkligheten. Livet GÅR ju vidare, men en bit kommer alltid att saknas.
Ni håller båda med mig om sambandet. Kan tillägga att jag tycker mycket om att samla...inte minst "braatthagrejer"...
Avslöjad! :-)
Själv hör jag till den andra sorten, jag tror det hänger ihop med att jag har flyttat fruktansvärt många gånger i mitt liv. Vid en flytt blir det naturligt att rensa, och har man väl börjat så inser man hur BEFRIANDE det är. Men min sambo tillhör braatthasorten så summan verkar vara konstant.
Jag har också flyttat en hel del, och slängt, men samlandet ligger på samma nivå. En gammal dröm är att öppna en kuriosabutik...
Mm, klart att samlarmani och separationsångest hör ihop... och på något sätt hör också allt det här koll--trollande som vi, dagens föräldrar håller på med, både med barnen, varandra och vår inredning ihop med vår panik för förändringar, kanske i första hand döden. vi tror att om vi bara fixar och ordnar så ska det inte gälla oss. Och så lever vi som om vi aldrig ska dö när vi borde göra tvärt om. Hela tiden tänka på att vi ska dö och vekrligen leva och älska som om det kan hända snart...
