kalebass -

Träd

Det fälls träd i Göteborg. Inget nytt.

Folk protesterar. Inget nytt. Likadant i de flesta städer.

Forskare är ense om att träd och skog är viktigt, inte enbart som stadens

lungor och estetiska "element". Många varelser lever av och i träden.

Fåglar och otaliga insekter.

Träd har alltid varit viktiga även för människan.

En symbol för kraft, rikedom, liv och död, och återfödelse.

De små skogsområden och parker som fortfarande finns kvar, krymper

alltmer. En gång i tiden dominerade skogarna landskapet.

Skogen innebar ett mysterium, en hemvist för häxor och troll, för rövare

och mörka krafter. Men också en fridfull plats och tillflyktsort.

Genom tiderna har trädet spelat en stor roll. Med rötterna djupt nere i

jorden strävar stammen uppåt, och kronan öppnar sig mot himlen.

Från den grova materian till andlighetens luftighet,

Världsträdet Yggdrasil.

Det kabbalistiska livsträdet med sina sefiroths...

Kunskapens träd, och den förbjudna frukten, kunskapen om gott och ont.

Släktträdet, som förgrenar sig otaliga generationer bakåt.

Träd och skog som lekplats har präglat mitt liv. Att klättra i träd, ju högre

desto bättre. Med en koja högt däruppe. Bygga hyddor, hela små "byar"

av grenar och torkat gräs.

Högt däruppe hade man en vidunderlig utsikt. Horisonten långt därborta

gav en föraning om hur stor världen var. Äventyr!

Ödmjukhet och frihetskänsla på samma gång. Sambandet mellan det lilla

och det stora. Trädets bark, björkens näver, alla småkrypen som levde

där, även längst upp på stammen och bland löven. Micro och makro...

Det var en miljö som inbjöd till skapande, finslipade motoriken, gav oss

vidgade vyer, att jobba tillsammans för något, och förståelse för naturen.

Barn klättrar inte längre i träd. Min erfarenhet är att barn i allt större

utsträckning leker på färdigställda lekplatser, väl omgärdade av staket

och skyddsanordningar.

Att "aktivera" barn och "sopa" framför dom, har blivit modellen.

En bit därifrån finns rester av en krympande skogsdunge.

2012-10-10 @ 18:28:00 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: anita

Vackert skrivet! Tack!
Jag tänker på en psaltarvers: människan är "som ett träd planterat nära vatten . . ."
Det gäller att, liksom trädet, vara rotad, att tillåta den underjordiska, osynliga delen att växa sig stark, för att trädet ska få kraft att grönska.

2012-10-11 @ 12:45:18
URL: http://www.pyttiminpanna.wordpress.com

Postat av: Krönikören

Fin text. Måste säga att jag blev glad när 10-åringen som nu kan vidga sina ytor att vara på, byggde en trädkoja i skogen. Ett hemligt ställe.

2012-10-12 @ 14:22:21
URL: http://www.metrobloggen.se/antligenmandag

Postat av: Libra

Bra skrivet. Tankeväckande och lite sorgligt.
Sorgligt att det är så lätt för människor att skövla det vackra levande som växer. Till förmån för sk. utveckling. Bort med asfalt och moderna lekplatser och anlägg fler parker i städerna istället, tycker jag.

2012-10-13 @ 09:37:36
URL: http://mammababsan.blogspot.com

Postat av: kalebass

Ännu idag, i vuxen ålder händer det att jag tänker, när jag ser ett lämpligt träd, att: Oj, det där skulle inte vara dumt att klättra upp i...!
Tack för era fina kommentarer.

2012-10-14 @ 15:46:39
URL: http://www.kalebass.blogg.se

Postat av: Doris

Minns när jag var liten. Trädklättring förbjöds av skolan/dagis på grund av skaderisken. Vi hänvisades också till konstgjorda "lek"platser. Hur kul var det jämfört mot en mäktig hundraårig ek?

Skaderisk versus nöje. Vem gör den bedömningen, egentligen?

2012-10-24 @ 19:18:10
URL: http://allgrip.wordpress.com

Postat av: kalebass

Visst slog man sig ibland. Jag "spräckte" underläppen en gång. Min skjorta var nerblodad på hela bröstet. Säkert en vacker syn när jag kom hem. Men skaderisk...Allt kan vara farligt, att överbeskydda någon kan nog ha motsatt effekt så småningom. Ja, vem gör bedömningen. Kanske någon äldre som glömt sin egen barndom.

2012-10-24 @ 20:20:10
URL: http://www.kalebass.blogg.se

Trackback