Skogsväsen

Jag har skrivit om dom förut.
Dom börjar så sakteliga att vakna nu...
Älvor, vättar, skogsrå, lyktgubbar, fauner, näcken...
mörka farliga väsen som lockar människor ut i det okända.
Det är inte svårt att förstå hur och varför berättelserna uppstod.
Skogen uppvisar ibland former som i skymningen och med
hjälp av lite fantasi, kan bli till vad som helst.
Fascinationen för det okända och skrämmande lever kvar.
Lägger man till de ljud som alstras av trädgrenar som gnider
mot varann, en liten kotte som faller ner i en vattenpöl, en
storloms vemodiga klagan, en kattugglas spöklika rop, kvidande,
knarrande ljud, och illusionen är fullständig.
Men det är inte enbart fantasin som spelar oss skrämmande
spratt. Vår "reptilhjärna" varnar för faror som mycket väl kan
finnas i mörkret ! Adrenalinet strömmar till och sinnena skärps.
 
Var finns dom nu? Skogens osynliga varelser. Finns dom på ett
annat "finare" existensplan, osynligt, men lika verkligt som vårt?
Kan det vara så att all teknik, strålar från mobiler och apparater
helt enkelt stör dessa varelser att visa sig. Om dom nu verkligen
bör visa sig ! Kanske ska dom bara anas...
Kanske finns dom bara inne i oss själva?
Vi går känslomässigt i ide under de kalla vintermånaderna.
När värmen och ljuset kommer, strömmar genom kroppen, då
väcks livsandarna till liv ! Påsken och valborg, fram till den ljusa
magiska midsommarnatten då allt kulminerar.
 
Vi behöver nog dessa väsen mer än vi tror. Så länge vi inte
förlorar oss i denna fantasivärld... men det gäller faktiskt i ännu
högre grad inom den religiösa världen...
Jag tror det handlar om ett ursprungligt "behov" av att ha något
att vända sig till, skylla på, och få tröst och spänning i tillvaron.
Något att överföra våra egna mörka sidor och tankar på...
och rädslan för det främmande.
Dom börjar så sakteliga att vakna nu, helt efter mönstret och
enligt tradition, men, är det något mer som tillkommit?
Har folk genuint blivit mera intresserade, eller är det marknads-
krafterna även här, som kastar sina giriga ögon åt våra inhemska
folklore-väsen ?

Kommentarer
Postat av: Libra

Min mormor brukade prata med småfolket. Hon var jättenoga med att man inte fick göra något för att reta upp dom. Annars kunde det gå illa. Det gällde att hålla sig väl med småfolket. Och om man hade vunnit deras gillande kunde det hända att de visade sig för en. =)

2013-04-22 @ 09:27:53
URL: http://mammababsan.blogspot.com
Postat av: kalebass

Det ligger något fint och logiskt i det budskapet; beter du dig vänligt mot småfolket (naturen) så blir allt så mycket bättre. Att skövla, och utvinna allt till sista droppen , inte dela med sig, osv. slår tillslut tillbaka...och tänk vilken ynnerst, att få se en med egna ögon! ;-)

2013-04-22 @ 19:13:41
URL: http://www.kalebass.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0