Landning
Fast ibland är själva resan roligare är målet. När resan är över är projektet slut. Tomhet. Fast kanske har du rätt. När det gäller fysiska resor från punkt A till punkt B (typ semesterresor) tycker jag både resan och framkomsten är roliga. Då njuter kag av äventyret.
Det är sant Peranders, vägen till målet är ibland viktigare. Men mina funderingar rör den inre resan, som kan vara allt annat än munter. (Har förtydligar detta i inlägget!) På grund av yttre omständigheter eller egna felaktiga val kan livet för många vara en ständig kamp. Då kan ett steg i rätt riktning betyda en lyckligare landning...
Nickar igenkännande. Just så är det. Du är klok, min käre kalebass.
Kram
Säger som en annan ovanför här, ibland är resan det som ger nåt...men det beror ju på vad det handlar om.
För min del blev mitt beslut att säga upp mig från kneget början till en jättelång resa innan jag nådde mitt mål, fast jag kom inte fram till målet som ursprungligen fanns där vid horisonten, det blev nåt annat...och lika bra blev det.
Ha en skön eftermiddag.
Tack ska du ha Rozie! Jag suger åt mig, alltid retar det nån...
Ja Micke, vi känner när vi är framme vid rätt mål!
Den inre resan kan vara både svår och smärtsam. Det gäller att anta utmaningen och förhoppningsvis landa mjukt och säkert på något trevligt ställe.
Precis Kersti. Det var det jag ville ha sagt. Det är som med hanggliding, landningsplats måste finnas, annars går det åt skogen...