kalebass

Nyanser av sepia

Enformigt och monotont, tycker många om Ravels "Bolero".

Man tycker inte om upprepningarna, utan blir nervös, uttråkad

och mår allmänt dåligt.

Själv tycker jag om temat som sakta skrider fram mot ett crescendo.

Monotont..? Nej, men kanske efter att ha hört stycket lite för ofta...

 

Vad är då skillnaden mellan monotoni och minimalism ?

Många säger sig inte höra skillnaden.

 

Ett monotont ljud förändras inte.

Tonen eller rytmen förblir densamma hela tiden.

Det "händer" ingenting.

 

I ett minimalistiskt verk däremot händer saker på vägen, om än

med mycket små subtila förändringar och förskjutningar i ljudbilden.

Framåtskridandet kan ibland upplevas terapeutiskt !

( eller också blir man galen:-)

 

Lyssna gärna på dessa kompositörers verk, perfekt efter en arbetsam

pressande dag...

Philip Glass, Terry Riley,  Steve Reich och Arvo Pärt...

                                         ---------------------

Det monotona dunkandet från tågrälsen upplevs väl mest som

rogivande och sövande. Knappast irriterande. (Detta ljud är tyvärr ett

minne blott, det finns inte längre några rälsskarvar !)

 

Kanske är det så att många av oss undermedvetet återupplever

den trygga tiden i livmodern och det lugna rytmiska ljudet av vår

moders hjärtslag...

 

 

 

 

Bolero är underbar. Tycker inte alls att det är uttråkande utan avslappnande och rogivande. Tågrälsen är sövande men där finns inte crescendot (om det inte händer något förfärligt förstås).

Arvo Pärt är helt underbar. Monotona ljud kan ha en sövande effekt på mig,kanske för att jag vet exakt vad som kommer låta igen...och igen...och igen. Ska kolla upp de andra kompositörernas verk, de är nya för mig. Tack för tips!:)

Just tryggheten i att man vet vad som händer, om det inte händer något som.... fina kommentarer, mitt i prick! I det minimalistiska verket kommer ibland detta något smygande, nästan omärkligt...

Jag gillar verkligen Ravels Bolero. Tycker inte den är monoton utan istället intressant, men också vilsam och avslappnande. Melodislingan ringlar iväg på ett spännande sätt. Jag har den också på en CD med en version av Frank Zappa, i reggietakt!

Zappas version är verkligen häftig, Per-Anders.
Inget monotont där inte! Hörde nyligen en inspelning med Gunnar Idenstam på kyrkorgel. Ganska så mäktig!

Bolero är ett oerhört vackert och pampigt stycke.
Första gången jag hörde det var på en livelp med rockgruppen Accept på 80 talet.
Ett solo från en av gitarristerna och jag insåg då plötsligt att all musik hör ihop.
Det var ett uppvaknande för mig och på den vägen är det.

Ha en fin Lördag :)