Stundens allvar
Jag försöker leva i nuet. Samtidigt försöker jag se framåt, och inte bakåt. Utan att stressa.
Du är att gratulera Per-Anders! Själv har jag en benägenhet att tänka och fundera för mycket framåt.
Har ganska svårt att leva i nuet. Annat var det "förr"...
Men många människor som mår dåligt vill inget annat än att få komma bort från nuet.
Hemskt svårt är det att leva i nuet om man vill fly undan och samtidigt inte vill se framåt heller. Jag funderar också för mycket. Vad händer om.... tänk om det blir si eller så...
Grubblandet ger de sömnlösa nätterna och så är karusellen i gång. Tänker nästan dagligen på att det vore bättre att njuta av dagen, djuren, naturen, utflykter, bra mat, boken man läser o.s.v.
Fast det är svårt. Man får försöka ändå. En ny dag, nya möjligheter (sägs det). Ha en trevlig kväll!
Framförallt tycker jag att det är de lyckliga momenten, när man skrattar, kramas eller hoppsar runt som jag känner pulsen och nuet tydligast. Så där så att jag kan bli tårögd över att jag verkligen får vara här, NU. Men det är inte alltid lätt. När det gäller grubblande har jag upptäckt att hur mycket man funderar så är det sällan man kan lista ut vad som ska köra ihop sig härnäst. Därför grubblar jag nog mindre och mindre. Kram
Det är nu vi lever samt en framtidsdröm är inte fel. Varför tänka på det som varit?
Det förflutna sätter nog sina spår, vare sig vi vill eller inte. Att planera framåt kommer vi nog inte heller helt ifrån. Att vara fast i det förflutna eller att ständigt oroa sig för framtiden är något som många tyvärr lever med.
Levde vi å andra sidan i nuet, bokstavligen, skulle vi nog ha svårigheter med att ta ett enda steg framåt...
Kram på er, NU blir det strax L.G.W.P...
