Medmänniska
Kanske är det därför vi har så svårt för tomhet, tystnad och stillhet.
Då tillönskar jag dig en fin resa...ha de bäst.
(Kloka tankar där förresten)
Fint inlägg. Jag gillar dina filosofiska tankar.Vi människor har svårt att hantera både att vi lever och att vi ska dö. Att saker kommer att gå vidare utan oss. Styrka och svaghet, samma där. Vi behöver alla hjälp ibland men kan inte med att be om det och då tar det sig ofta helt vansinniga uttryck. Kan göra att man intalar sig att man är helt kass eller möjligtvis gud och får göra vad som helst. Att man missar att det finns en balans i tagande och givande som är helig, för att allt ska fungera. Kram och trevlig resa, välkommen tillbaka när tiden är mogen <3
För att kunna vara medmänniska, kunna möta varandra krävs att vi också vågar möta oss själva. I tystnaden blir vi tvungna att se oss själva, en sysselsättning som inte är alldeles enkel. Lättare då att fylla tillvaron med brus.
Kram och välkommen åter.
Tack ska ni ha. I´m back.. Tänkvärda uttryck; "när tiden är mogen". " Fylla tillvaron med brus" ! Mitt i prick, det är väl just det som sker. Tystnad är tabu.
Jag har varit på en mycket givande resa, återkommer till det.
Som konstaterat så är intresset för den psykiska hälsan snarast obefintlig. En människa kan vara på gränsen till sammanbrott, men säger sig ändå må bra... och omgivningen vill heller inget höra.
Där, råder tystnad !
Kram på er !
