kalebass

Barnatro

" Paradiso? "

 

... hur skulle det vara om makten och besluten istället samlades

i en enda superhjärna, en icke manipulerbar dator eller organism,

som utgick ifrån människornas behov och önskningar...

---------------------------------------------------------------------------

med Lapp-Lisa. Visst är det vackert?

(klicka gärna på bilden).

---------------------------------------------------------------------------

borde inte vara så svårt, eftersom människor i grunden har samma

behov; Föda, tak över huvudet, värme, kärlek, bekräftelse, och

där resurser och tillgångar delades rättvist utan möjlighet till

överkonsumtion, egenvinning och andra vinstintressen, och där

medmänniskan skulle behandlas så som de flesta människor

själva vill bli behandlade !

 

Varför har vi inte ordnat det så.

Varför var det inte så redan från begynnelsen?

 

Är svaret att det då inte skulle finnas något att sträva efter.

Ingen drivkraft.

Fungerar vi inte utan morot och piska?

 

Ja, jag tror att för det stora flertalet är det så att man vill ha mer.

Ständigt jagande, med blickarna sneglande mot grannen.

Trenderna, vara cool, passa in men samtidigt vara lit förmer,

sticka ut lite lagom. Vara snyggare, rikare, snabbare, starkare...

Visa solidaritet så länge man har sitt på det torra.

Allt i sin tur grundat på bekräftelsebehovet, och sökandet efter en

identitet...

Vara någon.

Betyda något.

 

 

Många har under historiens gång iklätt sig rollen som superhjärnan som vill folkets bästa. Vi andra brukar kalla dem diktatorledare. Visst, i en demokrati finns risken att den som skriker högst hörs mest. Men i en sund demokrati är alla röster lika viktiga.

Orden där i början har jag hört ur barnamun. Kanske hade dom sett någon science-fiction-film där en dator-hjärna styrde färden.
Kanske tvivlade de på dom vuxnas sätt att lösa tvister här i världen. Barnatro visavi den krassa verkligheten...

Det är nog inte så lätt som vi skulle vilja. Vi är lika men också så olika och drivs av skilda ting, vill ha olika.
Kan man inte bara ha en snäll diktator sa sonen en gång för länge sedan när han började inse att världen och livet inte var så enkelt som man ibland skulle önska. Frågan är om det skulle vara riktigt bra, jag är tveksam.

Precis. Man drivs av någonting. Man vill ha.
Det är mänskligt, och svårt att förändra.