Mysteriet.

Jag tror att vi alla måste ha något att sträva och längta till.
Söka vårt eget Shangri-La, något "bortom de blå bergen.."
 
Jag har varit en "sökare" så länge jag kan minnas.
Något bortom har jag inte funnit, även om jag vid vissa tillfällen
kommit nära något som jag inte kan förklara.
Kanske är det inte "meningen" Vi lever här och nu, med våra
kända sinnen som är utvecklade och anpassade efter den här
verkligheten, och dom flesta av oss har säkerligen nog med det
närvarande. Många anser det rör sig om verklighetsflykt, eller
något man inte bör befatta sig med. Vi vet också att väldigt
många människor mår dåligt,(som inte har något med det
materiella att göra). Det fattas något. En tomhet i bröstet, eller
som ett "svart hål" i magen. Allmän oro och rastlöshet.
Man söker efter något annat, odefiniertbart  Något bättre.
Något bortom...
Majas slöja är det som, enligt hinduismen, döljer verkligheten.
Den verklighet som vi ser och förnimmer, är en illusion..
"Slöjan" döljer den riktiga verkligheten.
Förenklat; det finns något bortom... inom?
 
Enligt hinduismen har tillvaron ingen mittpunkt, ingen central
kärna. Men visst är det väl så att varje människa upplever en
mittpunkt, en egocentrisk sådan. Detta är ju trots allt den enda
verklighet som vi känner till, och då blir den egna upplevelsen
att varje individ är mittpunkten, kärnan.
Allt upplevs via mig, och i samma ögonblick som individen tar
farväl av det jordiska, slutar också universum att existera.
Att inse, verkligen känna, att allt hänger ihop är inte lätt.
 
Enligt hinduismen, liksom vetenskapen, existerar inte heller
någon fast punkt i tillvaron, allt är i ständig rörelse.
Allt är förgängligt. Ungdom övergår i ålderdom, skönhet i fulhet,
hälsa i sjukdom. Celler dör, nya bildas, hela tiden.
Även människans tankar och känslor förändras.
Trancendens; att överskrida en gräns, bortom det mänskliga
vetandets gränser.
Dessa tankar leder hos mig fram till möjligheten av parallella
dimensioner/universa. Dimensioner som ligger så nära varann,
och oss, att vi ibland delvis befinner oss i en annan dimension....
Fria tankar känner inga gränser.
Och plötsligt hamnar även mittpunkten någon annanstans...
Så som en tanke leder till nästa, kan det skrivas, och har också
skrivits hur mycket som helst om detta,
 
Så, jag avrundar helt enkelt och påstår att det finns något bortom.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0