Älgmarker
eller konsten att knäppa en älg.
Beväpnade till tänderna kliver vi omkring i älgmarkerna.
Aldrig någonsin har vi varit med på någon älgjakt. Vi känner båda en viss
nervositet, det är svårt att säga vilket som är mest skrämmande, att helt
plötsligt stå öga mot öga med en ofantlig älgtjur, eller att själv bli tagen för
en älg. Man har ju hört en del om skjutglada älgjägare...
Men visst vore det fint att få "knäppa" en älg på lagom avstånd.
Allteftersom tiden går utan att någonting händer, invaggas man lätt i en
falsk säkerhet.
Det fuktiga gräset når oss till knäna, molnen har sänkt sig och ett grått dis
dämpar dom vackra färgerna på träden. Det är regn i luften.
Vi har gått ganska långt och tröttheten ger sig tillkänna, så vi sätter oss på
en stubbe för att vila. Vi har inte suttit länge förrän vi hör ett brak inne bland
buskarna, inte långt ifrån oss. Det är ett olycksbådande ljud som förstärks
bland stammarna. Några minuter går innan vi vågar smyga oss fram mot
ljudet. Men inte en skymt av någon älg.
Vi tackar gud och beger oss hemåt med snabba steg.
Utrustningen tynger inte längre.
På vägen korsar vi en myr, och där ser vi en färggrann fjäril fladdra omkring.
Jag lyfter kameran mest på skoj och springer efter den.
Något byte skall vi väl ändå få !
Efter bara några få steg försvinner marken under mina fötter, med ett
gurglande, sörplande ljud.
Där står jag nu, den store jägaren, med ena benet helt nere i gyttjan.
Knäppet hörs tydligt en bit bakom mig.
Min kamrat fick i alla fall en bild, men inte var det på någon älg...
Från en "fotosafari", för många år sedan.
(Bilden blev dock inte bra, och jag ville inte ta om scenen,)
Våld i Guds namn
Lustigt att finna ord man själv ofta använt i sin blogg, nu uttryckas
på tv, under bästa sändningstid. Ibland tror man sig nästan ensam
om en åsikt, men ingenting är nytt under solen.
Inte heller våld i Guds namn.
Klicka gärna på bilden. Korrespondenterna sammanfattar.
Religion och våld. Det hör inte ihop, men gör det ändå !
Som idrott och politik...
Det kan inte upprepas för ofta; Att använda religionen som tillhygge
hör inte bara historien till. Det händer nu, och det kommer att
eskalera om inte mänskligheten tar sitt förnuft tillfånga.
Homo sapiens = den "förnuftiga" människan..!?
Ok, detta är min åsikt. Kan någon övertyga mig om att denna
schizofrena gudom (ty det rör sig om samma Gud), kan räcka sig
själv handen, och vi med den, så... varsågod.
Vad är konst ?
Konst och aktivism.
Happening. Event. Performance. Workshop...
Kärt barn har många namn. Men, vad är barnet för något?
Konst, vad är det?
Aktivism: att vara aktiv, att göra något. En handling.
Allt är politik brukar man säga. Allt KAN bli till politik, skulle
jag vilja tillägga.
Så snart en människa börjar styra, ta över, bestämma över
en annan blir det politik !
När en människas ideér ska vara rättesnöre över andra, då
närmar vi oss dessutom religion...
En politisk handling. Aktivism.
Konst..?
Klicka gärna på bilden. Kobra försöker reda ut begreppen..?
Konst kan vara mycket. Men aldrig en ursäkt för våld !
Fjärilar
Ang. utställning och den fria konsten.
Få uppmärksamhet.
Ett beprövat trick är att skapa ett blickfång. Något som drar
blickarna till sig. Mycket vanligt när det handlar om ett skylt-
fönster tex. eller en filmtrailer, eller en konstutställning.
Del av min målning "Captured", fjärilar uppnålade i en låda
under glas. På originalet syns en liten färglös fjäril, utanpå
lådan. Fri, pga. sin oansenlighet! ( Ursäkta bildkvaliteten..)
Att sticka ut.
Något som skiljer sig från mängden.
Man kan också skapa ett förhandsintresse genom att uttrycka
något provokativt. Hellre negativ kritik än ingen alls !
Angående "oskicket" att använda riktiga fjärilar, dessutom
sällsynta arter, till konstverk har inget med den konstnärliga
friheten att göra. Det är helt en fråga om etik och moral, om
självkritik och egocentricitet.
Ord som förekommer i sammanhanget till en viss utställning
är; "normer, värderingar, ansvar och samspelet med naturen".
Ord som svär fullständigt med tillvägagångssättet för att
framställa bilderna !
En bild är betydligt starkare än ord.
Genomslagskraften får inte vara ett hinder för den
"konsnärliga friheten", men gärna något att ha i
åtanke vid skapandet av ett provocerande verk.
Syftet kan/bör inte vara att såra någon. Inte heller att håna
eller förlöjliga någon som inte kan försvara sig.
Finns det för övrigt något försvarslösare än en fjäril ?
Att ge sig på makthavare och institutioners göranden och låtanden
är väl däremot snarast att se som den medvetne konstnärens
skyldighet...
Träd
Det fälls träd i Göteborg. Inget nytt.
Folk protesterar. Inget nytt. Likadant i de flesta städer.
Forskare är ense om att träd och skog är viktigt, inte enbart som stadens
lungor och estetiska "element". Många varelser lever av och i träden.
Fåglar och otaliga insekter.
Träd har alltid varit viktiga även för människan.
En symbol för kraft, rikedom, liv och död, och återfödelse.
De små skogsområden och parker som fortfarande finns kvar, krymper
alltmer. En gång i tiden dominerade skogarna landskapet.
Skogen innebar ett mysterium, en hemvist för häxor och troll, för rövare
och mörka krafter. Men också en fridfull plats och tillflyktsort.
Genom tiderna har trädet spelat en stor roll. Med rötterna djupt nere i
jorden strävar stammen uppåt, och kronan öppnar sig mot himlen.
Från den grova materian till andlighetens luftighet,
Världsträdet Yggdrasil.
Det kabbalistiska livsträdet med sina sefiroths...
Kunskapens träd, och den förbjudna frukten, kunskapen om gott och ont.
Släktträdet, som förgrenar sig otaliga generationer bakåt.
Träd och skog som lekplats har präglat mitt liv. Att klättra i träd, ju högre
desto bättre. Med en koja högt däruppe. Bygga hyddor, hela små "byar"
av grenar och torkat gräs.
Högt däruppe hade man en vidunderlig utsikt. Horisonten långt därborta
gav en föraning om hur stor världen var. Äventyr!
Ödmjukhet och frihetskänsla på samma gång. Sambandet mellan det lilla
och det stora. Trädets bark, björkens näver, alla småkrypen som levde
där, även längst upp på stammen och bland löven. Micro och makro...
Det var en miljö som inbjöd till skapande, finslipade motoriken, gav oss
vidgade vyer, att jobba tillsammans för något, och förståelse för naturen.
Barn klättrar inte längre i träd. Min erfarenhet är att barn i allt större
utsträckning leker på färdigställda lekplatser, väl omgärdade av staket
och skyddsanordningar.
Att "aktivera" barn och "sopa" framför dom, har blivit modellen.
En bit därifrån finns rester av en krympande skogsdunge.
Konstnärlig frihet.
Det låter väldigt högtravande. Pretentiöst, men...
faktum är att diktaturer är väldigt rädda för just detta !
Religioner såväl som den yttersta högern och vänstern är mycket
känsliga för den fria konsten, ord eller bild !
Svårt att välja exempel, här är två kända; Guernica & Victor Jara.
Bokbålen har flammat genom historien i politiska sammanhang såväl som
religiösa! Vad bilden kan ställa till är väl allom bekant...
Man bör dock inte förväxla det fria ordet med det missbruk som många av
dagens kvällstidningsjournalister sysslar med.
Det är aldrig fel med vanligt sunt förnuft och självkritik! Var går gränsen,
när övergår det fria ordet till att bli ett påhopp? Ofta i eget intresse...
Får ändamålet helga medlet? Hur som helst, jag tycker att ;
Hellre ett övertramp för mycket, än censur och förbud !
Figurer, inneslutna i sitt eget universum, bollas kring av någon ogipbar makt...
Jag kallar min målning "Spelöppning". 100x70cm.
När en människofientlig åsikt sprider sig, så borde inte det primära vara att
förbjuda, utan att man frågar sig varför.
Vad får människor att följa den. Vad är det som attraherar?
Vi har tro och yttrandefrihet i vårt land. Vi får tro och tycka vad vi vill, så
länge det inte skadar någon, psykiskt eller fysiskt.
En åsikt får alldrig begränsa, hindra eller påtvingas människor.
Förbud är nästan aldrig någon bra lösning. Det är däremot kunskap.
Sedan kan man fråga sig vad som är konst överhuvudtaget, men det, det
är ett helt annat inlägg...
Ifrågasätt !
Öga för öga tand för tand, eller vända andra kinden till...
det är frågan. Gamla resp. nya testamentet.
Man ser det dagligen i massmedia.
Övergrepp. Mygel. Orättvisor. Maktmissbruk, i vår närmiljö
och globalt, i stort som smått. Åsikter trender o. påhitt...
Vad gör vi ?
Vilket är det "rätta".
Man kan välja att bara ta emot, acceptera..
att inte göra något åt missförhållanden, lidande och nöd.
Vara en i den tysta grå massan som ser på, kanske vända sig
till det hinsides, religionen; Gud vill det!
Eller hänvisa till reinkarnation, kastväsendet, eller ett diffust öde.
Låt dom svälta, det är deras karma, dom har sig själva att skylla.
Att man påverkar sitt eget karma genom att tänka så inser man
nog inte. (om man nu innerst inne tror på detta.)
Underlåtenhetssynd och feghet är en riktigare benämning !
Svaret måste bli; Nej !
Man måste våga ifrågasätta ! Ha civikurage.
Ifrågasättandet, en förmåga, egenskap som bara alltför ofta blir
eftersatt i vår strävan att smälta in, att bli omtyckta.
Vad gäller "Öga mot öga...", så finns det en bra, enkel regel;
Utdela aldrig det första slaget.
Försvara dig, men slå aldrig först !
