kalebass

Den röda linjen

angående skärningspunkten...

 

Låt oss tänka oss verkligheten, så som vi känner den, som en horisontell linje.

Den mikroskopiska världen ligger åt ena hållet och makrovärlden, med den

stora rymden liggandes åt det andra hållet.

 

Någonstans på mitten i denna ofattbara spännvidd uppfattar jag det som

att vi befinner oss med vår fysiska kropp. Försvinnande små i förhållande

till det stora universum som omger oss, både "utåt" och "inåt"...

 

Det mesta utefter denna linje går att mäta, vetenskapligt förklara, och förstå,

även om gränserna för dessa ständigt utvecklas.

Teorierna om universums storlek är många och har avlöst varann med jämna

mellanrum. Avstånden är så ofattbart stora att man ibland talar om krökta rum,

(oändligheten är ett begrepp som en lite människa har svårt att ta till sig. Vad

finns för övrigt "utanför" detta krökta rum..?)

Som om inte detta vore nog, når electronmikroskopen allt längre in, tills även

här teorierna tar vid och jakten på den minsta beståndsdelen går vidare.

 

Utöver den horisontella linjen, kan vi tänka oss en vertikal linje.

Denna linje är dessvärre omätbar. Men den går att bildlikt föreställa sig.

Uppåt är det "fina", andliga, intellektuella, gudomliga. Det GODA.

Nedåt finns det dåliga, materiella, kroppsliga, djävulska. Det ONDA.

( Jodå, en majoritet av mänsklighetens religioner ser kroppen som mer eller

mindre ond.)

Frågan är då, var på denna linje befinner sig människan?

Högst troligt även här någonstans på mitten! (hälften ond, hälften god.)

 

Att dessa båda linjer bildar ett kors får väl symbolisera människans umbäranden

Inget annat !

 

Även vad gäller ljud och ljusspektrat så befinner vi oss någonstans på mitten.

Vi uppfattar en mycket liten del av det som finns utefter denna "linje".

Frekvenser under och över vad våra sinnen, hörsel och syn kan uppfatta,

existerar enbart med hjälp av instrument. (och av vissa andra djurarter..)

Dessvärre anser många människor sig ändå vara "skapelsens krona" och

därmed lite förmer än dom andra djuren... med kännt resultat..!

 

Den tid människan funnits till i universum är försvinnande liten.

Var vi befinner oss på tidslinjen får väl sägas vara någonstans i slutet..?

 

Våra göranden och tillkortakommanden i denna ofattbara spännvidd

där vi och vår fysiska kropp befinner sig någonstans i mitten, kan nog

sägas vara min utgångspunkt och därmed bloggens röda tråd.

 

Vår egen betydelse ställs i sin rätta proportion, och den känsla som borde

vara den mest framträdande är naturligtvis ÖDMJUKHET inför detta stora !

 

 

 

 

 

 

Fast den vertikala linjen sammanfaller också med den politiska spelplanen. Vänster = god. Höger = ond. Emellertid är det en sanning med modifikation. Om man kommer för långt ut i någon av vänster/högerriktningarna uppstår den krökta linjen och de sammanfaller i ett svart extremisthål. Själv känner jag mig mest trygg i en lagom ljusröd horisontell vänster.

Visst är det så. Man kan tänka sig flera "linjer". På den politiska skalan är balans alltid bäst. För mycket och för lite skämmer allt. Människan har en förmåga att rubba balansen på alla plan.
Inte minst vad gäller naturen!