Sorry
Seinabo Sey
Ett nytt härligt stjärnskott på den svenska musikhimlen.
... och vilken låt, vilken text !!!
Lyssna, begrunda och njut.
I bubblan
Omvärlden är hård och brutal.
De mänskliga rättigheterna inskränks alltmer.
Yttrandefriheten är inte längre självklar, kritik mot företag bestraffas
och angiveri uppmuntras...
Välfärden monteras ner, sjukvården går på knäna.
Orkeslösa äldre får klara sig bäst dom kan, hemma.
Listan går att göra mycket lång...
Det blir lite mycket att ta in.
Lättare då att hålla sig inom den egna sfären.
Där har man en, om än bedräglig, men ändå en känsla av kontroll över
tillvaron. Mitt bland kastruller, katter och gardiner... Tryggt och invant.
(Det finns tretton bloggar på dussinet om dessa ämnen).
Utåt sett är den egna framgången och lyckan viktigast.
Det började redan på åttiotalet med yuppiegenerationen... Individualismen.
Envar sin egen lyckas smed.
Ja, det ÄR jobbigt. Rent av tjatigt att bli påmind om eländet.
Man har nog med sitt eget.
Men, det är just det där om medvetenhet.
Vart är vi på väg ?
Låt gå
En tanke slog mig när jag såg årskrönikorna på TV.
Som exempel på positiva händelser, i motvikt till allt elände
som hände under året, hamnade Zlatans frisparksmål högt
upp på listan. Visst, det var ett otroligt snyggt mål, men jag
tycker nog att proportionerna haltar något...
Klicka gärna om du vill höra folkets jubel.
Det brukar sägas att "hälsan tiger still"; att man inget märker
förrän det onda inträffar. Kanske är det så. Folk mår bra.
Det onda får man ta itu med den dagen det kommer...
... när det sätter sig i knät, eller flåsar en i nacken...
Det nya året började med en rivstart.
För många till det sämre.
Förändringar, som en ohejdbar naturkraft sveper det runt, men,
det är en människa bakom vartenda beslut !
Kanonmat
Tankar i den tid som är.
Finns det något speciellt att se fram emot inför det nya året...
... för dom kommande åren ?
Finns det något som antyder att vi, under vår tid skulle kunna få till
en förändring? Kan någon se en förbättring vid horisonten?
Med flyktingströmmar, korruption, fusk på allt fler områden...
En tid full av motsättningar, terrorism och krig, och där trots all kunskap
t.o.m. religionen blivit en maktfaktor!
Kanonmat är ett nedsättande uttryck för soldater som behandlades
och betraktades som förbrukningsvara. Att medvetet tvingas strida
under hopplösa förutsättningar där stora förluster var att vänta,( och
kalkulerade ). Uttrycket användes också i fredstid, vid en kombination
av stora barnakullar, lågutbildade män och stor arbetslöshet.
Ett överskott på mankraft alltså, som kunde offras !
Ett framtida krig förutspås dock komma att utspelas på nätet..!,
åtminstone till en början. Först därefter skulle armeér ställas mot
varann på fältet. Om det då finns något kvar att strida för.
Att vara medveten om situationen, inse när fara eller orättvisor
hotar, innebär inte att man uppgivet lägger sig platt. Tvärtom.
När man inser vad som håller på att hända, det är då man kan
förekomma händelseutvecklingen och göra något åt den.
Men, när man blundar för vad som håller på att hända eller väljer
att vara tyst inför det man ser, då är det faktiskt man själv som är
just förutsättningen för att den negativa utvecklingen skall fortsätta...
... och bär därmed en stor del av ansvaret !
Spiral
Vi och dom. Antingen eller. Polariseringen i samhället ökar.
Korruptionsskandaler, där dom absolut inte borde förekomma !
Sexövergrepp som negligeras av delar ur den drabbade gruppen.
De styrande tycks ha tappat greppet fullständigt.
Alternativen krymper. Vem, vad kan man lita på ?
När "låt gå" förväxlas med att göra gott, när godhet tolkas som
eftergivenhet, snällhet är lika med dumhet. När dumhet och
släpphänthet går segrande i det offentliga rummet, då är cirkeln
sluten och utvecklingen går obönhörligt nedåt, bakåt.
Denna nedåtgående spiral skapar med tiden en självdrivande
kraft som blir ytterst svår att bryta. Någonstans på kanten av
denna tror jag att vi sedan en tid tillbaka befinner oss.
Det är främst tystnaden som banar väg för denna utveckling.
Status quo 2
(Nej, det går inte att gömma sig för fakta, och nej, det är inte jag under filten)
Ute stiger snötäcket.
Inne sjunker modet!
Det som började som något ganska banalt visade sig vara en rejäl klassisk
förkylning/influensa. Många har drabbats, inte minst de släktingar som
deltog i nyårsfirandet. Inte mycket att göra, förutom att lindra. Förloppet
måste ha sin gång. Det får ta den tid det tar...
Tanken nuddar vid de stora farsoter som utplånat stora delar av folket genom
århundradena...
Det pågår en ständig kamp, i stort som smått.
Ibland är det ovanligt skarpa hörn i tillvaron.
Som när budskapet kom om David Bowies död. Enbart ett par dagar efter
att en ny skiva, inklusive video, presenterats.
Det är en ikon som gått ur tiden !
Ingen bra början på året.
Proportioner
Angående det här med "hörn" i tillvaron, så passerade jag ett
litet personligt sådant precis efter årsskiftet.
En bagatell, hosta och feber, men som fullkomligt saboterade
mina planer för trettonhelgen.. (som jag sett fram emot och
planerat sedan ett par månader, efter all stress och åtaganden).
Visst, nu kan jag ju koppla av helt legalt, men det blir ju inte
riktigt samma sak...
En bagatell, som sagt. Vad är det jämfört med all nöd runt om
i världen och här hemma.
Vad har jag för rätt att klaga...
Jo, jag TAR mig den rätten !
Var börjar de mänskliga rättigheterna, och var slutar dom ?
Ha det bra därute.
Jag stannar kvar ett tag under en filt framför Tv, och håller mig
a`jour med eländet...
