Synvinkel IV
Det har då och då ordats om sveriges regerings feghet under andra
världskriget. När svenska järnvägar obehindrat användes av en diktatur
för att transportera vapen och soldater genom landet.
Händelsen, som inte var en engångsföreteelse blev kritiserad och för-
dömd inte minst i efterhand.
Sett i dagens upplysta tid, skulle väl en sådan sak anses befogad och
eftergivenheten inte feghet, utan snarare gjort med tanke på kommande
dagars profit...
Moralen liksom mycket annat försvinner ut genom fönstret när vinst
kommer på tal.
Lämnar den unkna doften av gångna tiders såväl som nutida politik...
Ut i vårens uppfriskande vindar...
Små blekgröna skott har börjat visa sig.
Så också skräpet...
Plastpåsar, papper, muggar, burkar, krossade flaskor... det som gömts
i snö... Nedskräpningen verkar värre än någonsin.
Värna om miljön?
Dom flesta tycks strunta i den.
Det är inte mycket vi människor kan göra globalt... men vad pekar denna
nedskräpning i vår närmiljö mot. Engagemang ?
Ja, vad gör man. En möjlighet är väl att blunda, inte se eländet.
Hålla för öronen, inte lyssna på larmrapporterna.
Inget säga, eftersom yttrandefriheten, som för övrigt mycket väl
kan hänga på en skör tråd, kan komma att vändas mot dig !
Det har hänt förr...
Kluvet
Om människans motsägelsefullhet.
De två starkaste krafterna i tillvaron är, det konstruktiva
och skapande; det strävande LIVET, och det destruktiva
och nedbrytande; den obönhörliga DÖDEN.
I "Boktjuven" av Markus Zusak, förundras "Döden" ,om
hur människan kan vara så på en gång VIDRIG och
UNDERBAR, och det hon företar sig så FÖRDÄRVLIGT
och LYSANDE.
o
Ont och gott, ljus och mörker. Två sidor av samma mynt.
Ingetdera existerar utan det andra.
Båda är istället varandras förutsättning !
Respons
Anledningen till att återkomma och påpeka negativa tendenser
i samhället är för att väcka till eftertanke och kanske reaktion.
Det är ett faktum att allt fler inte bryr sig. Ibland beroende på
uppgivenhet, men lika ofta av egoistiska skäl...
man vill inte veta, inget höra, inget säga...
men folks tystnad gör det ännu viktigare att ännu ihärdigare
påpeka bristerna i samhället. Brister som framstår allt klarare!
Det är så uppenbart ; det finns alltid någon som tjänar på
att vi inte reagerar och säger ifrån !
Synvinkel III
Jag hörde ett för mig nytt ord i radion häromdagen : Budgetrelaterat.
Ett begrepp som innebär att vid beslut tages först hänsyn till kostnaden.
Att behovet skulle styra kostnaden kan vi glömma.
Eftersom största utgiften, och problemet, är patienter och personal,så
förstår man vad det handlar om.
Samhällsutvecklingen går inte alltid framåt. Ibland går den bakåt !
Klyftorna mellan fattiga och rika ökar. (I Sverige!)
Det är inte lätt att vara arbetslös, sjuk eller äldre i dag.
Medmännsklighet och omsorg talas det mycket om samtidigt som den
går bakåt och lurendrejeri och egoismen frodas !
Signalerna "uppifrån" ger tydliga besked; att själva höja sin redan höga
lön är enbart förunnat dom som befinner sig på samhällstoppen.
Och förmånerna kvarstår även efter avslutat värv...
Jodå, vanligt folk har det mycket bättre än på sjuttonhundratalet och om
vi jämför med flera länder i Europa, så har vi det riktigt bra !
Nog om detta, nu skulle det inte vara så dumt att besöka Operakällaren,
och svälja ner den bistra sanningen med ett glas svalt rhenvin...
Intet nytt under solen
Liksom våren uppenbarar sig, varje år.........
Det mesta upprepar sig med tiden i tillvaron, om än med små variationer !
o
Vid Molins fontän ( Le bourgeois ) Text; Tage Danielsson
" Blodet varmt och rött, vinet varmt och sött, tre gymnasister vid Molins Fontän.
Det var Lundin och jag och Harald Blom var med under Kungsträdgårdens
lövträd, Lundin citerade Clarte`och Blom han körde med sin Lenin men jag fick
ingen bra ide´ så jag, jag tog mig en klunk rödvin.
Framåt klockan tolv kom noblessen ut i frack och lack från Operakällaren,
vi var där med ett språng och öppna våran trut i denna sång ;
Bourgeoisin det är feta svin, kaviar och champagne, fina vita dukar, vi ska
pinka i erat vin, vi ska hänga upp er i era.......
Men tiden gick...
Blodet kallt och trött, vinet dyrt och rött, tre affärsmän på Operakällaren, det
var Lundin och jag och Harald Blom var med, a la cartemenyn, du, ta hit den !
Lundin tog vin med stäv bouquet och Blom han körde med sitt Rehnvin, men
jag tog sillbord som entre´så jag beställde öl och brännvin.
Framåt klockan tolv när vi kommit ut, förstår konstapeln, vid Molins Fontän
där stod ett skäggigt gäng och öppnade sin trut med vilda skrän ;
Bourgeoisin, det är feta svin... och de hade synpunkter på att vi ätit på vita
dukar, de skulle förorena vårt vin och hänga upp oss i våra...
Men tiden gick...
Blodet mera svalt, livet är betalt, tre äldre herrar vid Molins Fontän, det är
Lundin och jag och Harald Blom är med under Kungsträdgårdens lövträn.
Lundin han känner sig passe`och Blom är förtidspensionerad och jag, jag
vet hur livet är när guldklockan är utkvitterad.
Där kommer dagens män, de unga lejonen, små pampar från Operakällaren,
då stultar vi dit och sjunger våran bit åter igen ;
Bourgeoisin det är feta svin, kaviar och champagne, fina vita dukar, vi ska
pinka i erat vin, vi ska hänga upp er i era... slipsar ".
o
Det går i cykler, allt kommer igen, upprepas... människor och system
förändras inte särskilt mycket. Ingenting är nytt under solen... skål !
Livsgrodden
Ibland är det svårt att få till ett inlägg.
Svårt att få ner vad man vill ha sagt, på "papper". Speciellt när vårsolen
pockar på uppmärksamhet. Blå himmel, fåglar som kvittrar. Solen som
värmer alltmer.
Livsandarna börjar vakna !
Det är ännu alldeles för tidigt att gå utan strumpor och skor. Men det
går att se hur små blekgröna groddar vågar tittar fram mellan brungrå löv,
och i asfaltens sprickor...
Nytt liv som vill fram.
Till varje pris...
Det är väl det som är orsaken, grunden för tillvaron och livet. Livslusten.
Livskraften som trotsar allt.
Allt annat är enbart ett ramverk, till största delen skapat av oss själva i
sökandet efter målet till livslusten, och som i vår framfart förstör just
grunden för livet.
Ett solblänk på väggen bredvid datorn. Jag måste ut...
Försynen
Hågkomster. Det är sensommar, det skymmer, någonstans i skåne.
Vi är tre stycken på en kvällspromenad runt det kloster där vi deltar i en
retreat, med framför allt mycket TM. Transcendental meditation, men där
det också dyker upp en del filosofiska frågor.
Vi har under kvällen diskuterat runt karma. Karmalagen. " Allt vad du gör
får återverkningar, nu och senare i livet, men även i nästa liv ".
Goda handlingar är alltså att föredra !
Hellre hjälpa någon över gatan än att lägga krokben för densamme !
Åsikterna går isär något, men stämningen är vidsynt och avslappnad.
Vi vill ta hela världen i famn... nästan.
--------------------------
På stigen framför oss kliver plötsligt en mängd små paddor fram, hundratals
tycks det, små miniatyrer av vuxna, på väg någonstans i en farlig värld.
Vi sätter försiktigt ner fötterna för att inte skada någon. Inte helt lätt, dom står
inte stilla och alla tycks inte vilja åt samma håll...
Givetvis kommer tankarna på karmalagen upp. Inte döda någon varelse, och
inte heller ingripa i skeendet.
Jag böjer mig ner och flyttar över några till andra sidan, till säkerheten i gräset.
Då utbrister sällskapets humorist, en norsk gutt;
Hva var det som skjedde nå, likevel?
Unngås du dreper en skapning,
eller var du en inntrengning av guddommelig forsyn ?
Vad var det som hände nu egentligen?
Undvek du att döda en varelse,
eller gjorde du ett intrång i den gudomliga försynen ?
---------------------------
Frågan är ständigt aktuell.
Ska man ingripa, om man kan, eller låta försynen råda ?
Ska man bry sig...
Det tycks vara så att en majoritet litar på försynen.
